Vitryssland sluter sig allt mer. I augusti stängde myndigheterna Minsks mest ansedda universitet, med förklaringen att det inte följt byggnormen. Men få tvivlar på det verkliga skälet: universitetes internationella inriktning var en nagel i ögat på president Lukasjenko.
I tio års tid har Vitryssland styrts med järnhand av president Alexander Lukasjenko. Med hjälp av en nitiska byråkrati har han tystat tv-kanaler, skolor och andra institutioner som ansetts hota regimen. Privatägda EHU, Europeiska Humanistiska Universitetet, har länge varit ett av de viktigaste akademiska och intellektuella
andrummen i landet. Till skillnad från andra vitryska högskolor, vars
utbildningsupplägg liknar de gamla sovjetiska, bedrivs undervisningen vid EHU efter brittisk modell. De dryga tusen studenterna får möjligheter att studera utomlands, bland annat i Sverige, och gästföreläsare bjuds från utlandet.
Nu är det drygt en månad sedan universitetet vräktes från sina loker. Därmed har all undervisning omöjliggjorts.
Mårten Frankby undervisar i svenska och svensk kultur vid EHU på uppdrag av Svenska Institutet. Eftersom universitet inte längre har några lokaler erkänner inte staten deras examendiplom, berättar han.
– Det är en byråkratisk knut som säger att alla universitet måste kunna erbjuda sina studenter en viss kvadratmeteryta, och det kan inte EHU göra längre.
Studenterna har förgäves demonstrerat mot vräkningen.
– De är ledsna och frustrerade, dels för att de tycker om sin skola, dels för att det kan bli svårt för dem att komma in på ett statligt universitet, säger Mårten Frankby.
Anastasia Siomina, 21 år, har läst vid EHU i fem år. Hon har studerat språk, socialpsykologi, och hann också påbörja en kurs i genusvetenskap. Efter ett år med lektioner i svenska talar hon språket flytande.
– Jag vet inte vad som kommer hända nu när skolan blivit nerlagd. Kanske kan jag börja på ett statligt universitet, men det blir nog svårt, för då måste jag börja om från
början igen, säger hon.
Vid EHU undervisar utländska lärare och kursutbudet är brett. Precis som många andra tror Anastasia Siomina att de utländska kontakterna var orsaken till att myndigheterna tvingade universitetet att stänga.
– Vår president var rädd för att studenter skulle stanna utomlands eller förstå bristerna med den vitryska regimen, och sedan försöka förändra den. Stängningen av EHU fick mig att förstå vilket land jag bor i, vilken politik Lukasjenko för. Vill man förändra någonting här, konfronteras man med en brutal verklighet, säger hon.
Den viktigaste förlusten med att byta till ett statligt universitet är att yttrandefriheten där är mer begränsad än den var vid EHU.
– Förutom att vi har förlorat våra professionella lärare, de intressanta kursprogrammen och de många olika perspektiv som EHU gav oss, har vi också förlorat friheten att skriva arbeten om vad vi vill: vitrysk politik, den ekonomiska situationen, kontakterna med Europa, säger hon.
Anastasia Siomina sörjer sitt universitetet.
– Vid EHU kände vi oss som vanliga europeiska studenter, säger hon.
