Sommaren är en tid som för studenter är förknippad med alltifrån vila till extrainkomst till arbetslöshet. Är det inte på tiden att sommaren även blir ett tillfälle att fortsätta plugga och plocka högskolepoäng, undrar Johanna Grönbäck, utbildningspolitisk krönikör.
Sommarens intåg tenderar fortfarande väcka samma känsla som den gjorde när man gick i skolan. Med en ivrig och nästan kittlande förväntan satt man i bänken och väntade på att rektorn skulle säga sista ordet så man äntligen skulle få springa ut genom porten och ut till friheten.
Men som högskolestudent är sommarlovskänslan kanske mer ett minne av vad som varit. Eller vem vet, kanske har du förmånen att kunna använda sommaruppehållet till att vila upp dig och din slitna studiemotivation. Men med stor sannolikhet är sommaruppehållet din chans att jobba och tjäna ihop pengar. Med betydligt mindre sannolikhet är sommaren tiden då du fortsätter att förkovra dig inom ditt studieämne.
Utbudet av sommarkurser har visserligen förbättrats, men det ekar fortsatt tomt efter kurser relevanta för många discipliner och möjligheterna att under sommaren plocka högskolepoäng som man vill tillgodoräkna sig i en examen är följaktligen små.
Tänk om man istället kunde använda sommaren som man använder vilken termin som helst, där man kunde plugga om man ville eller ta liknande studieuppehåll om man hellre ville det. Och ja, treterminssystem är en idé vilken partier både till höger och vänster ställer sig bakom – men som ingen riktigt verkar veta hur man omvandlar till verklighet.
Sverige har bland världens äldsta studenter och vi kommer därmed ut senare i arbetslivet än vad studenter i andra länder gör. Genom ett treterminssystem hade vi kunnat förbättra vår kortsiktiga och långsiktiga ekonomi samt kunnat ägna ödsliga sommarmånader åt att istället korta vår sammanlagda studietid.
Egentligen finns det inga hinder för att införa ett treterminssystem – däremot har Sverige byggt upp ett system i övrigt så pass stelbent att förändringar uteblir. Institutioner inom och omkring akademin är stöpta på ett sätt som i liten utsträckning tillåter reformer för högskolan, där CSN utgör ett sådant exempel.
Det är viktigt att värna den akademiska friheten och att i det komma ihåg att beslut om att införa treterminssystem bör vara fortsatt upp till varje enskilt lärosäte. Det är och kommer alltid vara dem som vet vad som ger bäst kvalitet. Likväl bör politiken utforma institutioner och övriga myndigheter så att högskolor och universitet faktiskt kan vara fristående även i frågor om struktur.
Visst är frihetstörsten påtaglig även flera år efter grundskolan är avslutad och visst trånar vi fortfarande efter de lediga stunderna, men nog längtar vi nu än mer efter att få lämna in den där allra sista tentan snabbast möjligt.
