För två månader sedan tillträdde Leif Pagrotsky som ny utbildnings- och kulturminister. Lundagård fick tio minuters intervju mellan två teaterakter en fredagskväll för att känna honom på pulsen.
Sedan du gick på som utbildnings- och kulturminister har du i de flesta fall uttalat dig om kulturfrågor. Kommer utbildningsfrågorna på andra plats?
– Jag beklagar att utbildningsfrågorna verkar komma långt ner på medias lista, men det gör de absolut inte på min. När jag blev utnämnd satt jag i en timme och träffade 30-40 journalister och tre, fyra TV-team och fick inte en enda fråga som rörde högre utbildning och ingen fråga om forskning. Alla frågor gällde kultur och media.
Hur påverkar din bakgrund som näringsminister din syn på högre utbildning?
– Jag tror att jag kan ta med mig erfarenhet som är viktig för kontakten mellan högskolan och det övriga samhället. Men jag tror också att jag kan tala med stor trovärdighet om behovet av grundforskning och sådan utbildning som inte riktar sig direkt mot näringslivet.
Finns det någon risk för att utbildningspolitiken blir mer nyttoinriktad än den varit tidigare?
– Jag ser inte problemet med detta, utan som kulturminister har jag att värna om saker som inte är nyttoinriktade och min vardag kommer att präglas av sådant som inte kan leva på marknadens villkor. Humaniora och andra saker som inte kan opereras direkt utifrån en näringslivslista har en stor och omistlig betydelse.
De senaste femton åren har studenternas köpkraft halverats och en undersökning gjord av CSN visar att två av tre studenter inte klarar sig på studiemedlet. Är det en plan från regeringen att det blir norm att arbeta vid sidan av heltidsstudierna?
– Studiemedlet ligger ju numera på Lena Hallengren [barn- och ungdomsministern, red anm.], men jag kan ändå kommentera att studiemedelssystemet har genomgått en kraftig förändring. Bidragsdelen har ökat och lånedelen har minskat. För skattebetalarna har det inte inneburit att man har sparat pengar, utan tvärtom har kostnaderna ökat. Men visst har många svårt att klara sig på studiemedlet, det är inget snack om den saken.
Uppsalas universitet fälldes nyligen för diskriminering, när de kvoterade in studenter på juristprogrammet med föräldrar födda utomlands. Vad är regeringens ståndpunkt i den här frågan?
– Det är oerhört viktigt att bredda rekryteringen, både vad gäller etnisk bakgrund och på andra sätt. Men den sortens kvotering som Uppsala har använt tycker jag inte är någon bra modell. Vi har en princip om allas rätt till likabehandling. Både Jens Orback och jag hade blivit inkvoterade med Uppsalas regler, och prinsen och alla prinsessorna.
ska sverige fortsätta att utbilda fler doktorer, trots att arbetslösheten bland doktorander stiger?
– Ja, självklart. Högt utbildade personer har generellt sett en lägre arbetslöshet än andra grupper. Utbildning lönar sig. Men visst är arbetslösheten, inom alla samhällsområden, ett stort problem som vi måste motarbeta. Vi har också ett stort generationsskifte framför oss bland lärarare och forskare på universitet och högskolor. Därför är det extra viktigt att det finns många disputerade.
Antalet studenter och doktorander har ökat kraftigt det senaste decenniet, men resurserna per student/doktorand har minskat. Räcker då HSV:s granskning verkligen till för att upprätthålla kvaliteten på undervisningen?
– Utbyggnaden av högskolan med cirka 100 000 platser har varit fullt finansierad. För detta satsar staten idag 8,4 miljarder kronor mer per år än före utbyggnaden. Det system för kvalitetsutvärdering som byggts upp är framstående och visar att svensk högskoleutbildning står sig väl i en internationell jämförelse.
