Nyligen kom det första numret av Flickrum, en feministisk gratistidning för studenter, skapad och bekostad av lundastudenten Valeria Naters.
– Jag är trött på etablerade medelklassfeminister, säger hon.
23 år gammal, heltidsstuderande och redaktör för nystartade Flickrum. Men Valeria Naters är inte bara redaktör, utan också ensam finansiär. Hon vill inte ha några annonser i tidningen, och hon tänker inte ta betalt. Därför har kostnaden för utgivningsbevis, tryckning och distribution tagits helt ur egen ficka. C-uppsatsen i genusvetenskap får vänta ett tag till. Arbetet med att få ut nästa nummer av Flickrum tar än så länge all tid.
– Jag har alltid älskat att skriva, känt ett behov av det. Det var så tidningen kom till. Jag tänkte, varför kan man inte bara sätta igång? säger hon.
– Folk undrade om jag verkligen skulle klara av att starta en egen tidning. Och det var tungt, men samtidigt är Flickrum det roligaste jag gjort.
Förutom behovet av att skriva var frustrationen över vilka som får företräda feminismen avgörande för att Valeria Naters bestämde sig.
– Jag är trött på etablerade medelklassfeminister som Nina Björk och Linda Skugge. De står för en snäv feminism, som inte säger något om unga arbetarklasstjejers verklighet. Linda Skugge dansar vals med Göran Persson på Nobelfesten… jag tror att många unga kvinnor känner som jag. Vi hör inte hemma där.
– Den feministiska debatten utgår från schablonartade bilder av feminismen, där Nina Björk och Linda Skugge fått representera ”de unga feministerna”. Men de vägrar ta in analyser av andra former av förtryck i diskussionen.
Valeria Naters lyfter exemplet då Nina Björk i Dagens Nyheter beskrev postkolonialt inspirerad feministisk forskning som en modefluga.
– För en ung arbetarklasstjej som jag framstår Björk efter den artikeln som ett utmärkt exempel på den blinda medelklassfeminismen. Postkoloniala perspektiv är inte en modefluga utan helt nödvändiga för att förstå vår verklighet, menar jag.
Det första numret av Flickrum tar upp olika teman inom ramen för den feministiska debatten, allt från avhandlingar i socialantropologi till den nye jämställdhetsministern och personliga upplevelser av att gå ut på krogen eller vara på läkarbesök.
Texterna är personliga, oftast skrivna i krönikeform. Och även om inte alla håller lika hög nivå, tar de upp aktuella teman som i flera fall har en tydlig koppling till inomakademiska diskussioner. Att det är studenter som står bakom majoriteten av artiklarna i tidningen är påtagligt. Samtidigt är det personliga språket befriande, en känsla Valeria Naters medvetet velat förmedla.
– Det är en oerhörd förlust att det akademiska språket är så opersonligt och torrt. Jag är stolt över att artiklarna är personliga, att de är skrivna med ett enkelt språk och att de inte är superakademiska. Inga fotnoter. Inga ursäkter. Vi ger plats och tar plats, så ser jag det.
Tidningen är tänkt som ett forum för och av studenter. Men ett av syftena med Flickrum är också att bryta upp de gränser som omger studentvärlden samtidigt som det kritiska tänkandet från den tas till vara.
– Jag vänder mig till studenter, självklart. Tidningen finns att hämta på ett antal institutioner, bibliotek och nationer. Men jag hoppas också kunna få den distribuerad till ungdomsmottagningen och andra platser där ungdomar som inte nödvändigtvis studerar rör sig.
Hon säger att ett av målen med tidningen är att skapa ett klotterplank för alla som vill få sina röster hörda, oavsett tidigare erfarenheter av att skriva eller debattera.
– Man behöver inte vara student för att få skriva av sig i tidningen, eller ens särskilt insatt i feministisk debatt. Det jag vill skapa är ett rum för unga feminister, ett andligt utrymme. Ett ”Flickrum” helt enkelt.
