Ekonomiska incitament, lathet i lektorskåren och okunniga studenter har lett till att utbildningskvaliteten urholkats. Det menar flertalet lärare, som för Lundagård vittnar om att studenter får godkänt utan att leva upp till kraven.
När resultatet från en tenta i mikroekonomi anslogs en fredag i höstas fick nationalekonomiska institutionen bakslag. 60 procent av studenterna hade blivit underkända. Samma eftermiddag skickade studierektorn ut ett mail till samtliga studenter och meddelade att gränsen för godkänt varit ”orättvist hård” och att den skulle sänkas med sex poäng, från 30 till 24 poäng. Enligt lektor Andreas Bergh är händelsen symptomatisk för vad som håller på att hända med universitetskvaliteten.
– Man har byggt om läroverken till utbildningsfabriker. Vi lärare har fått signaler från institutionsledningen om att genomströmningen inte får bli för låg. Det är uppenbart att man tar ekonomiska hänsyn.
Enligt lärare som Lundagård varit i kontakt med har kvaliteten försämrats radikalt på vissa institutioner. En av anledningarna är att ekonomi, eller rent av bekvämlighet, sätts i främsta rummet. Den statliga ersättningen till Lunds universitet baseras både på antalet studenter som påbörjar studier och på deras prestationer. Studenter som inte tar sina poäng leder alltså till en brist på resurser.
Detta är ett ohållbart system, där lärarna saknar incitament att höja kraven, menar Bergh.
– Det är lättare för dem som är lite lata att bara ställa samma frågor på omtentor, istället för att komma på nya fiffiga frågor. Då lönar det sig för studenterna att plugga extentor. Jag är inte förvånad över att många studenter upplever att det är lätt att slinka igenom. Jag har själv känt att jag satt godkänt utan att studenten skulle ha det, säger han.
Erik Green är lektor på ekonomisk-historiska institutionen och han ser ett särskilt problem med handledning av uppsatser.
– Jag får en känsla av att en del lärare hellre godkänner än att lägga ytterligare ett par timmar på studenten. Det finns exempel på studenter som skrivit tre uppsatser, och till sist blivit godkända eftersom det tagit lång tid.
Har du någonsin gett tveksamma godkänt-betyg?
– Ja, när det handlat om studenter som legat på gränsen.
Linda Fagerström, lärare i genusvetenskap och konstvetenskap, menar att värdet på en högskoleexamen minskar när den allmänna kunskapsnivån blir lägre. Hon pekar dels på att man har allt fler omtentor idag och dels på att salstentor väcker stora protester hos studenterna.
– Fram till mitten av 90-talet var salstentor fullständigt självklart. Om man använder samma frågor nu, så blir studenter underkända. Det är en dominoeffekt från gymnasiet, där kraven sänkts. Bara det att studenterna kallar universitetet för skolan visar på en barnslig hållning.
Många lärare vill förklara utbildningskvaliteten med att det skett en snabb försämring av studenternas förkunskaper. Som exempel ges bristande kunskap om verbformer, bråkräkning och språkhantering. På matematiska fakulteten är situationen särskilt märkbar. Anslagen har minskat rejält, samtidigt som allt fler är nybörjarstuderande.
– Så fort vi ställer förståndsfrågor idag går det åt pipan för studenterna. Det är klart att vi har sänkt svårighetsgraden, annars hade vi tappat en stor del. Vi har bland annat bytt böcker till mer lättlästa varianter, säger lektor Magnus Fontes.
Situationen, hävdar man, är en följd av det nya gymnasiet samt av ökningen av antalet studenter. Idag är andelen studenter under 25 år 49 procent vid Lunds universitet. Detta har gjort studentgrupperna mindre elitistiska och lektorerna mer undervisningspliktiga, enligt vissa lärare. I förlängningen kan det leda till att man tullar på forskningen och att universitetet får lägre status internationellt. Stark kritik riktas mot rektor Göran Bexell. Han anser dock att studenternas annorlunda förkunskaper inte nödvändigtvis är sämre. Han lägger ansvaret på högre instanser.
– Detta handlar om problem på övergripande politisk nivå. I sina utvärderingar har Högskoleverket inte gått in på kärnan med tilldelningen av resurser och de har inte egentligen mätt undervisningskvaliteten.
Vad är din rekommendation till institutionerna, ska de hålla hårt på kvaliteten och få minskade anslag eller sänka den och behålla pengarna?
– Det är ett typiskt dilemma. Självklart ska man hålla uppe kvaliteten, men samtidigt måste man knyta an till vad studenterna kan och få dem att hänga med så långt det går.
