Nätverket ”Hedda Andersson” med läkarstudenter från Lund jobbar för genusperspektiv i utbildningen. Men arbetet går trögt, tycker de. Och när väl fakulteten tar tag i frågorna blir det ändå fel. Studenterna vill nästan hellre ha tomma ord än professor Germund Hesslows genusföreläsning där de får lära sig att män är offensivt aggressiva och kvinnor ängsliga.
Vi är Hedda Andersson, en fristående grupp läkarstudenter som verkar för genusperspektiv på läkarutbildningen. Under de år som Hedda har funnits, har vi kommit med förslag på förändringar och uppmärksammat brister inom utbildningen, men vi har slagits av hur svårt det är från fakultetens sida att ändra på rådande strukturer.
Sedan Hedda bildades för tre år sedan har vi arbetat med jämställdhetsproblem inom kåren. Vi anordnar två gånger om året en genusdag tillsammans med samhällsmedicinska institutionen. Denna riktar sig till studerande på termin ett, och innehåller föreläsningar samt gruppövningar. I fjol ordnade vi även en workshop, på temat genusperspektiv på läkarutbildningen, där vi bjöd in studenter från samtliga studieorter. Helgen resulterade i att ett nationellt nätverk för genusperspektiv på läkarutbildningen bildades, och i år hålls workshopen i Umeå.
Studieorterna skiljer sig åt vad det gäller hur långt man har kommit med att verka för en ökad medvetenhet genus. Umeå framträder som ett föredöme, medan Lund, i vårt tycke, fortfarande har mycket att lära.
Heddamedlemmar har deltagit i möten med fakulteten inför omläggningar av utbildningen, vi har föreläst om genusperspektiv och kommit med konkreta förslag på hur dessa frågor ska integreras i utbildningen. Vi engagerar oss i utbildningsråd, för dialog med kursansvariga, fasansvariga och inte minst med fakultetsledningen.
Genus ligger i tiden. Det är populärt bland personer med makt att prata om det och fakulteterna vill gärna stoltsera med att ha ett genusperspektiv. Om viljan nu finns, hur kommer det sig då att det är så svårt att förändra strukturer? Är det bara tomma ord? Och nej, vi blev inte nöjda när det efter omläggningen av termin två fanns med en föreläsning på schemat med ordet Genus i titeln, nämligen den som hålls av Germund Hesslow, professor i neurofysiologi, på temat ”Genus, arv och miljö”.
Där fick vi bland annat lära oss att män är mer dominerande, offensivt aggressiva, mer oberoende och mer sexuellt initiativtagande är vad kvinnor är. Kvinnor i sin tur är till exempel mer undergivna, mer beroende, mer ängsliga, mer sexuellt försiktiga och mer trygghetssökande än män.
Det är nu den enda medicinska föreläsningen på den prekliniska delen av vår utbildning som handlar om genus. Vi blev verkligen inte nöjda och Heddamedlemmar så väl som övriga studenter protesterade hos föreläsaren själv, kursansvarig, fasansvarig samt prodekanus. Vi fick dåligt gehör. Från olika håll på fakulteten sades: vi har ändå yttrandefrihet och det Hesslow säger är väl inte så kontroversiellt?
Hedda fick dock medhåll från prodekanus som inte fann det lämpligt att ens möjligheten finns att en student på tentamen ska behöva svara på frågan ”Nämn fem personlighetsmässiga könsskillnader”. Och ändå händer ingenting. Föreläsningen hålls fortfarande två år senare och vi undrar om det är detta som medicinska fakulteten vill att de blivande läkarna ska bära med sig vad det gäller genusperspektiv i sitt framtida arbetsliv.
Vi blev nöjda när Hedda för någon månad sedan inbjöds att delta i ett seminarium där det diskuterades hur arbetet ska läggas upp för att få in ett ökat genusperspektiv på utbildningen. Det är precis den chansen vi väntat på! Vi reagerade dock när vi såg listan över inbjudna: det saknades självklara personer som vi vet besitter stor kompetens inom ämnet, men som av någon anledning aldrig nyttjas i dylika sammanhang. Och med på listan fanns Germund Hesslow, som bara någon vecka innan förklarat på DN debatt varför jämställdhet inte är något som är värt att eftersträva. Vi reagerade även på det sätt den framtida arbetsgruppen ska tillsättas: istället för att deltagarna diskuterades på seminariet hade fakultetsledningen bestämt en person, som ska hålla i gruppen och den personen ska ensam utse vilka som ska delta. Vi i Hedda tycker att det låter väl odemokratiskt. Dessa frågor är av största vikt och en arbetsgrupp som denna borde sättas samman efter en mer offentlig diskussion.
Vi vill trycka på behovet av kompetens och kunskap inom sakfrågan i gruppen. Det torde vara givet för deltagarna att en föreläsning där begreppet genus behandlas, inte automatiskt leder till ett ökat genusperspektiv. Är det endast Hesslows åsikter om genus och jämställdhet som fakulteten menar med genusperspektiv, så kanske tomma ord är ett bättre alternativ trots allt.
Maja Ahlzén,
för hedda andersson, medlem i nationellt nätverk för genusperspektiv på läkarutbildningen.
