Nog för att Lunds universitet är en stor och trögrörlig organisation. Men någon gräns måste det ändå finnas. För snart två år sedan avslöjade Lundagård att Studentskegården och Thomanders – två studenthem för 40 kvinnliga respektive 12 manliga studenter – kostar universitetet en miljon kronor om året. Husen har donerats till universitetet och tanken var att de skulle bära sig själva. Men så har inte varit fallet de senaste tolv åren. I stället har universitetet subventionerat studenternas hyror med runt 1000 till drygt 2000 kronor per månad och person. Pengar som kunde ha gått till utbildning och forskning.
Ärendet har hittills rört sig extremt långsamt i byråkratin. I höstas hade mycket lite hänt. Och nu ett halvår senare är det samma sak. En lösning kan vara möjlig till hösten, heter det vagt. Nu visar det sig också att universitetet inte ens har någon koll på om de boende på Thomanders studerar eller inte. En tredjedel av dem har inte tagit några poäng de senaste två terminerna, avslöjar vi i det här numret. I praktiken innebär det att universitetet använder offentliga medel till att subventionera hyror för personer som inte ens studerar.
Många på Thomanders är väldigt engagerade i studentvärlden, något som deras förman också framhåller som en förklaring till att flera har tagit studieuppehåll. Ideellt engagemang i all ära, men argumentet håller inte. Det finns många studenter som gärna hade fått samma förmåner. Men de slipper inte ifrån kravet att ta ett visst antal poäng per termin när de bor i en studentbostad.
De boende på Thomanders, som kallas för hemiter, väljs av en styrelse som utses av Teologiska fakulteten. Hur kan styrelsen ha missat att var tredje inte studerar? Styrelseordföranden, som var utomlands när Lundagård ringde, ville då inte svara på några frågor. Men det är uppenbart att de boende själva till stor del har fått ansvara för att ligga på de grannar som inte varit aktivt studerande. Det är ett orimligt ansvar som givetvis inte kan dumpas över på de enskilda individerna. Man kan inte agera polis mot sina egna grannar. Istället är det styrelseledamöterna som måste ställas till svars. Frågan är varför de inte har agerat. Antingen har de inte känt till det eller så har de sett mellan fingrarna. Oavsett vilket, så är det under all kritik. Särskilt som lösningen är så enkel. Det är bara att begära in Ladokutdrag som man gör på Studentskegården.
För universitetet kommer det här vid sämsta möjliga tillfälle. Besparingarna som inleddes i höstas har varit väldigt smärtsamma på många håll. Åtta småspråk försvinner, forskarutbildningar skärs ner och på ekonomihögskolan har rektor Olof Arwidi uttryckt oro över att kvaliteten inte kan hållas uppe. På psykologprogrammet har också undervisning dragits in mitt under terminen vilket har lett till stora protester. Besparingarna är de största på länge. Att miljonerna fortsätter att rulla till två studenthem där det bor drygt sextio personer sticker givetvis i ögonen. Det är också ironiskt att universitetet, trots studentrepresentanternas protester, valde att hämta in sitt underskott på en relativt kort tid. Det ansågs vara viktigt att snabbt få ordning på ekonomin. Desto konstigare då att frågan om Thomanders och Studentskegården fortfarande inte är löst efter tolv år.
Universitetet har inte alltid haft den bästa ekonomiska kontrollen. Det märkte vi inte minst under förra verksamhetsåret då ekonomin plötsligt visade sig vara mycket sämre än vad universitetet själv hade en aning om. Men det här tar ändå priset. Till och med rektor Göran Bexell har suttit i styrelsen för Thomanders under tiden som utbetalningarna skett. Det är inte utan att man undrar varför det här kan ha fått pågå så länge. Jag hoppas att det inte är av nostalgiska skäl. När den här frågan kommer upp brukar många framhålla att Thomandersstudenterna har en central roll i den studentikosa världen. Många av huvudpersonerna i Lundakarnevalen och de stora spexen har bott och bor där. Men eldsjälar i studentlivet finns det gott om i Lund och universitetet subventionerar inte deras hyra.
Frågan måste få en högre prioritet. Universitetet ska inte ha några kelgrisar.
Rakel Chukri
Biträdande redaktör
