Nanoforskningen
vid Lunds universitet utnämndes i år av Vetenskapsrådet
till den starkaste forskningsmiljön för fysik i landet.
– Lund är
världsledande på så kallade nanotrådar. Vi kan
nästan lova att de kommer att förändra världen,
säger Lars Samuelsson, professor i fasta tillståndets
fysik och ansvarig för utbildningen i nanovetenskap.
Nanoteknologikonsortiet
i Lund har nyligen fått fyrtio miljoner kronor i
forskningsanslag från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.
Sammanlagt med tidigare donationer innebär det sextiofem
miljoner till den lundensiska nanoforskningen bara under de senaste
två åren.
Senast nästa
månad sätts spaden i marken för att bygga ett
tvärvetenskapligt ”Nanohus” med kraftigt utbyggda
laboratorier för både forskare och studenter.
– Det här är
en mycket stimulerande och kreativ miljö. Det är ett
fantastiskt gäng forskare som sysslar med det här, säger
doktoranden Ann Persson som var en av de första som började
jobba med nanotrådsprojektet.
Det speciella med
nanotrådarna är att de kan lösa problem inom många
olika vetenskapsområden, till exempel medicin, energi och
elektronik.
För att
tillverka trådarna använder man guldpartiklar som är
så små att man bara kan anta att de är där om
man inte har tillgång till ett mycket kraftigt mikroskop. I en
maskin som heter Chemical Beam Epitaxy, i vardagslag ”Bettan”,
tillför man sedan molekyler av andra slag, i det här fallet
ofta en kombination av gallium och arsenik. Sedan bygger pyttesmå
trådar upp sig själva från botten av preparatet.
– Det är lite
som atomlego, säger Ann Persson.
På fotografier
tagna genom enormt kraftfulla mikroskop ser man att trådarna
ser ut som tändstickor, med guldpreparatet som ett svavel på
toppen av en liten pinne av atomlager. Det skulle rymmas tio miljoner
nanotrådar i ett enda mänskligt hårstrå.
Ann Persson och Lars
Samuelsson har börjat arbeta med att genom nanoteknik omvandla
överskottsvärmen från motorblocket i en bil till
energi och därmed minska bränsleförbrukningen
drastiskt.
Man kan styra
elektronerna i nanotrådar så att de bara kan röra
sig åt ett håll. Det kommer att kunna tillämpas som
en dryg och ren energikälla om man kan öka effektiviteten.
– Det är en
dröm för mig att få se en färdig produkt som vi
har gjort möjlig med vår forskning, säger Ann
Persson.
Inte minst i
utvecklingsländerna kan nanoteknologin förbättra
livskvaliteten. Ann Persson ger portabla kylskåp som exempel.
För tillfället är de dyra och kräver för
mycket energi för att kunna användas i områden där
de skulle göra mest nytta. Med nanoteknologi skulle de kräva
ett minimum av energi.
– Det känns
viktigt för mig att de här sakerna kan förbättra
livsvillkoren för andra människor. Jag är nog lite av
en ”rädda världen” typ, säger hon.