Avgiftsutredningen har ett ovanligt recept för att locka fler utländska studenter till Sverige: Europas kanske högsta studieavgifter.
Räck upp en hand alla som tror att det kommer fungera.
Tanken bakom den avgiftsfria högskolan är lika enkel som genial. Utbildning är nyttigt för samhället – därför delar man på kostnaden. Studenten satsar tid och pengar medan samhället står för undervisningen.
Länge var principen närmast helig i Sverige och regeringen försvarade den häftigt, även när det gällde utländska studenter. För tre år sedan förklarade till exempel förre utbildningsminister Thomas Östros varför det vore dumt att göra skillnad mellan grupperna.
– En sådan uppdelning skulle motverka internationaliseringen av högskolan och i första hand drabba studenter från länder med svagare ekonomi.[…] Jag har i flera debatter i den här kammaren varnat för att om man börjar införa avgifter för studenter som kommer från länder utanför EES-området, så kommer detta att vara en murbräcka som till slut driver fram avgifter också för svenska studenter, sa han.
Men det var då. Nu har regeringen svängt och i januari förklarade dess utredare hur man kan införa studieavgifter för studenter från utanför det europeiska samarbetsområdet.
Utredningen är märklig läsning. För samtidigt med införandet av avgifter säger man sig nämligen vilja öka antalet utländska studenter. Det lär bli svårt med en förväntad avgift på runt 80 000 kronor per år, en av de högsta i Europa. Det medger även utredaren. För att ens kunna behålla dagens antal utländska studenter krävs en kraftig satsning på stipendier, menar han. Resultatet blir att staten fortfarande står för utbildningskostnaden.
Samtidigt vill utredaren göra flera undantag från avgiftskravet. Utbytesstudenter bör slippa betala. Liksom schweizare. Och forskarstudenter. Kvar att avgiftsbelägga finns cirka 1 700 ambitiösa studenter som på egen hand tagit sig till Sverige. Tillsammans står de inte för mer än en halv procent av kostnaderna för högskolan.
Så står vi där med ett förslag som rör en försvinnande liten grupp studenter och som inte kommer att ge någon ekonomisk vinst.
Vi bör inte rucka på principen om avgiftsfriheten, det skulle betyda en ideologisk förändring mot att se utbildning som en handelsvara. Men frågan är om ens avgiftsivrarna kan vara för en lösning med ett sådant magert utfall.
Kanske bör man se förslaget i ljuset av de senaste årens utbildningsexplosion. Allt fler människor studerar under allt längre tid, vilket fått kostnaden för utbildning att skjuta i höjden i hela västvärlden. I många länder får studenterna själva betala genom höjda avgifter. Men även i avgiftsfria länder som Sverige skjuts kostnaderna över på studenterna genom lägre ersättning till högskolorna. Det betyder fler storföreläsningar och 1X2-tentor och färre seminarier och handledningstimmar.
Om regeringen menar allvar med att Sverige ska växla över till kunskapssamhället måste de vara beredda att ta hela notan. Men vem som kommer att bära kostnaderna i framtiden är oklart. Nu står vi troligen inför ännu en stor utbyggnad av högskolan. Fram till år 2013 kommer gruppen ungdomar mellan 19 och 25 år att öka med 150 000 personer i Sverige.
Studenterna bör vara ytterst vaksamma när regeringen i det läget väljer att öppna för att införa privat finansiering i högskolan.
Nästa gång är det kanske du som får ett inbetalningskort i brevlådan.
