Universitetsledningen bryr sig visst om skuggdoktorandernas situation, skriver prorektor Ann Numhauser-Henning i ett svar till Lundagård.
Förra numret av Lundagård dominerades av en artikel om skuggdoktorandernas svåra tillvaro vid Lunds universitet. Både artikeln och ledaren gav bilden att detta är något som ledningen för Lunds universitet inte bekymrar sig om. Så är det inte.
Men företeelsen skuggdoktorander är långt mer komplicerad än de svepande slutsatser artikeln ger uttryck för. Alla kan inte dras över en kam. Inte heller ”huvudreceptet” – att betala de 50 miljoner Lundagård uppskattar arbetet i skuggträsket till – framstår som någon lösning.
Så länge tillträdet till forskarutbildningen är begränsat fylls gruppen ständigt på med nya förhoppningsfulla individer. Det är svårt att nå fram med budskapet till såväl potentiella handledare som doktorander att det inte alltid är en välgärning att underlätta för individen att ”hänga kvar”. Men därifrån till ett skamlöst utnyttjande av enskilda är steget oftast långt.
Om man emellertid med skuggdoktorand menar en inte disputerad person (med ofta utländsk bakgrund) som utan att vara varken student eller anställd arbetar långa timmar i laboratoriet i andras intresse och i förhoppningen om att någon gång i framtiden antas till forskarutbildningen med allt vad det innebär, så är detta verkligen bekymmersamt. Det får inte förekomma, det skall heller inte förekomma i praktiken och här finns inga utrymmen för tveksamheter!
Detta är inte en fråga om ekonomi för Lunds universitet utan – i de fall det förekommer – om svårigheterna att från olika ledningsnivåer styra och följa upp en starkt decentraliserad verksamhet!
Ann Numhauser-Henning
prorektor med bl a forskarutbildning som linjefråga
