Efter 16 genomförda intervjuer börjar jag få en första bild av vad mina slutsatser kan tänkas bli. En av de är positiva fördomar om kvinnor.
Män har utgjort och utgör till stor del fortfarande den stora maktfaktorn i den konventionella politiken och kvinnor förväntas komma in och rensa upp i denna. Kontrasten blir troligtvis extra stark i ett land där korruption traditionellt sett varit stor.
Förväntningarna på kvinnor är skyhöga, de ska vara mer ärliga, mer transparenta, mer effektiva och mindre korrupta för att nämna några. Uppfyller de inte dessa krav kan de lika gärna stanna utanför politiken, för om de ska ”bete sig som män” finns det ingen poäng med att de ska vara med i leken.
Det sägs ofta att en kvinna måste jobba dubbelt så hårt för samma erkännande som en man. Jag funderar på om vi i Sverige också har krav på att kvinnor ska vara mer moraliska än män. Flickor sätts bredvid stökiga pojkar i grundskolan för att ha en lugnande inverkan på dem. Kvinnor väljer att städa efter sina män då de vet att det är kvinnan som döms om hemmet är i oordning. Kvinnliga artister som plastikopererar sig sägs vara dåliga förebilder för unga flickor. Och för att koppla till politiken, jag skulle tro att samhället dömer en kvinnlig sverigedemokrat hårdare än en manlig, eller? Och en lika aktuell fråga, har vi verkligen glömt Sahlins s.k. Tobleroneaffär?
Anledningen till att moralfrågor kan tänkas göra det svårt för kvinnor att delta i politken i Colombia är att stora delar av landet är uppbyggt kring klientelism (förenklat: tjänster och privilegier mot röster) och att då lyckas inom politiken med dessa moralkarakteristika är svårt. Endast i de större städerna sägs det att folk röstar efter ideologi. Visserligen säger ett flertal demokratiteorier att kvinnor bidrar med just en annan moral i politiken, men betyder det att det bara finns en poäng med att ha kvinnor representerade om de tillför något nytt?
Colombia tillhör ett av de länder där decennier av väpnad konflikt gjort att kvinnor utgör över halva befolkningen och egenvärdet i att dessa är med i politiken måste erkännas. Det kvinnliga politiska deltagandet i Colombia skulle troligen gynnas av en förändrad och förnyad syn på kvinnors roll i politiken. På samma sätt tror jag att vi i Sverige kan ta oss en funderare över de olika krav vi ställer på kvinnor och män. Positiva fördomar kan såklart i många avseenden vara just något positivt men inte när de förvandlas till krav.
