När jag började skriva den här bloggen hade jag så otroligt mycket jag ville berätta. Jag satt i Bogotá och min tid fylldes ständigt av nya intryck. Nästan varje dag gjorde jag en intervju och försökte sedan transkribera den. Efter det var mitt huvud så fullt att jag inte orkade sitta mer med uppsatsen Samtidigt höll jag på att sprängas av allt jag såg och upplevde och jag ville att fler människor skulle få ta det av det jag var med om.
Det finns fortfarande en massa saker jag skulle vilja berätta i den här bloggen, ett exempel på det är vad jag senare fick reda på hände under de där första maj-demonstrationerna jag skrev om i mitt första inlägg. Ett annat är om min rumskompis kille vars mamma är ensamstående och fick honom som tonåring. Han har vuxit upp till en fin människa men kommer aldrig någonsin kunna förändra den situation han lever i, han har ingen högre utbildning och lever på en lön som han precis kan gå runt på men inget mer.
Jag skulle vilja skriva mer om konflikten som pågår i Colombia och de insikter jag gjorde vid intervjuerna. Den samling häftiga människor jag fick chans att intervjua; parlamentarikern vars far mördades pga. sin politiska aktivitet för mänskliga rättigheter och att han just därför känner att han måste fortsätta den kamp fadern påbörjade – trots att även han riskerar att själv falla offer. Om en annan senator som försökte fråga ut mig om kungens älskarinnor och Assangefallet. Om hur jag senare samma kväll berättade denna anekdot för en grupp människor och sedan fick ägna de på det följande två timmarna åt att diskutera huruvida penetration med sovande människa är våldtäkt eller ej.
Något lite gladare jag skulle vilja beskriva är hur Bogotás gator är fyllda av rockers, punkare och emos. – helt enkelt den stilen som gäller bland colombianska ungdomar. Om att iphone inte är särskilt populärt där borta, utan alla har blackberry och att de inte drar sig för att knappa med den (eller dem, många har en privat och en för jobbet) under viktiga möten, intervjuer etc. Slutligen om Maria som arbetar som fredsobservatör i en avlägsen del av landet och det beundransvärda arbete hon gör.
Det där skulle jag vilja skriva om och mycket mycket mer. Men nu närmar sig deadline för uppsatsen och mer tid måste ägnas åt den, mindre åt andra tankar. Men om ni ser mig nån dag på Eden, Alfa eller Orkanen och skulle vilja veta lite mer om de saker jag nyss nämnde är det bara att komma fram. Jag blir mer än gärna avbruten för en paus i solen.
