Utanför Longyearbyens nattklubb, Huset, finns ett av Svalbards minnesmärken. Detta konstverk är en obelisk, en pelare i sten, och hyllar en av Longyearbyens äkta hjältar. Texten på minnesmäket lyder:
”Direktör Einar Svedrdup. För insatts på Svalbard 1922-1942. Fält i kamp i Isfjorden 14 maj 1942. Orädd och ärlig”
En Uredd och Aerlig man verkar det som. Detta måste givetvis efterforskas. Vem var Einar? Hur dog han? Var han verkligen så ärlig och orädd som denna stenpelare vill göra sken av?
Historien om Einar Sverdrup inleds 1895 då den författaren och kyrkledaren Edvard Sverdrup tillsammans med sin fru Agnes får sin första son. Einar visar talang för teknik och matematik och får studera till gruvingenjör i USA, för att sedan ta examen vid Tekniska Universitetet i Trondheim.
Einars karriär ledde honom så småningom till Svalbard där han blev VD för Store Norske Spittsbergen Kulkompani. Under flertalet år kunde Einar och hans gruvbolag i lugn och ro fokusera på sitt dagliga grävande och brytande. Livet var knappast lätt, men friheten som ön bjöd på och det rika vildmarkslivet gjorde tillvaron förnöjsam. Einar fick tillfälle att påvisa sin talang för gruvdrift och ledarskap: ön blomstrade.
Verklighetens otäcka realitet bultade dock brutalt på dörren. Europa hade efter ett blodigt 10-tal misslyckats med att bana väg för permanent fred. Tyskland, förloraren under Första världskriget, genomgick ett kaotiskt 20-tal och fick slutligen se en galen arkitektaspirant stiga till makten. Adolf Hitlers ambition om världsherravälde och germansk överlägsenhet ledde världen in i det mest destruktiva kriget vi människor hittills skådat. Våldets tsunami svepte över Europa med oskyldiga offer räknat i millioner. Små krusningar av denna våldsvåg nådde till sist även Svalbard.
Under de första åren av Andra världskriget sågs Svalbard som relativt ointressant. Gruvdriften fick fortsätta och ön lämnades överlag i fred. Detta förändrades dock med den stora tyska öst-offensiven, Operation Barbarossa. Det tyska intresset för Svalbard ökade och samma år som den första tyska stationen anlades blev Longyearbyen evakuerat. Einar Sverdrup färdades till England, där planer på att återvända och ta kontroll över ön utarbetades.
Sagt och gjort. 1942, under befäl av Einar Sverdrup, lade den Norska Brigaden ut från Skottland med målet att åter etablera norskt styre över ön. Skeppen ”Isbjörn” och ”Seil” styrde norrut på en av krigets minst kända operationer, Operation Fritham.
Einar Sverdrup fick dock aldrig sätta sin fot på den ön han så innerligt älskade. Tyska luftförsvaret fick syn på de bägge skeppen och under en kort och blodig bombning hade Einar och 12 andra besättningsmän dödats.
De överlevande norska soldaterna lyckades dock ta sig i land och tog kontroll över Longyearbyen. Det tyska svaret kom året senare då två slagskepp sändes norrut och ödelade stora delar av Longyearbyen och Barensburg.
Efter detta bombardemang återkom lugnet till ön. I Europa maldes den tyska krigsmaskinen sakterligen sönder av de allierade motståndarna. Freden 1945 välkomnades av en krigstrött värld och på Svalbard återkom så småningom vardagen.
Einar Sverdrup belönades för sina insatser under Operation Fritham in postum med ”Krigskorset med Sverd”, den finaste utmärkelsen en norsk militär kan få. Minnesmärket över hans insats restes i Longyearbyen för att påminna förbipasserande om Operation Fritham och Einar, som var både ärlig och orädd.
