Min första tanke när jag insåg allt det här – att kurslitteratur är dyrt, att jag ska inhämta 853 sidors information på en månad och en massa andra tillkommande saker var: Starta paniken!
Men nej, inte den här gången. För jag insåg en sak, en sak som låg långt inne i vad jag så gärna kallar svampen, det är att jag borde kunna klara av det här. Jag har fått alla verktyg där finns för att fixa detta och det är bara att ta fram dem och använda mig av dem. Att få panik har aldrig riktigt hjälpt mig, därför tänker jag inte få det denna gången.
Det är dags för det finska sisu!
Ja, jävlar i det. It’s on, like donkey kong.
