En av Sveriges få utövande ateister. Religionen blev som ett opium för honom – han har studerat densamma sedan 1993 på Lunds universitet. Bättrade sig slutligen och lyckades, efter sex års filande på sin avhandling i religionsfilosofi, verkligen disputera i höstas. Vald till vice ordförande för Doktorandkåren flydde han hals över huvud för att fotografera religiösa artefakter i Indien. Genom urim och tummin utsågs han till doktorandsombudsman i dessa de yttersta av dagar. Som Domb var han obeveklig: varje vecka anmälde han universitetet till Högskoleverket. Försökte få en viss professor O’Harassment avsatt, men det bidde bara en varning. Är annars förtjust i sillinläggningar. Ryktet säger att han en gång burit en höggradigt berusad professor i semitiska språk till dennes hotellrum och därvid fått en kyss som tack.
Överväldigad brast Q ut i en psalm:
Klappa händer, alla folk,
Hylla herr doktorn med jubelrop!
Ty domben är värd att frukta,
En mäktig ombudsman i kåren.
Han hötter med näven åt de orättfärdiga,
Han skakar sitt huvud mot rektorsämbetet.
Professorerna grips av bävan,
Vånda som hos en födande kvinna.
Ja, prefekterna flyr för hans skägg,
Hans anmälningar skrämmer hindarna att kalva.
Han nyttjar flitigt sin fax,
Han ringer Sigbrit Franke på mobilen.
Rättighetslistan värnas
Från släkte till släkte.
Ja, tacka domben med tiosträngad harpa,
Uppkalla en sillinläggning efter honom!
