Farmor är borta, hon dog i söndags kväll och jag känner mig helt väck . Försöker plugga inför tentan på fredag men det går sådär. Det är så svårt att förklara det här med farmor. ”Hon var ju så gammal, så skönt för henne, nu behöver hon inte lida mer”. Ja det är sant, jag är glad för farmors skull, och så innerligt, evigt tacksam att jag hon väntade på oss innan hon dog så vi fick vara där med henne och säga hejdå.
Det blir väldigt tomt utan henne för den här gamla lidande tanten var en människa som älskade oss så villkorslöst, under fyrtio år visade hon konstant, utan att för den komma med känslomässigt ”trams” som bara gjorde henne generad, att vi var så omtyckta. Hur lever man vidare utan den tryggheten? Klart det kommer att gå, sådant är ju livet men det är en tråkig period just nu.
