En lång kväll på Kino tog inte slut förrän eftertexterna började rulla strax innan två på natten. Hann dessförinnan se mordproblem i bil längs Floridas vägar, en halvdöd fransk danslärarinna och Sydkoreas svar på Gunvald Larsson.
Parallellt med att långfilmerna tävlar om festivalpriserna, pågår samma sak för en drös kortfilmer. I ingången får man ett röstkort (eller man ska få det, jag har lyckats missa både igår och i dag), numrerat från 1 till 5, där lågt är dåligt och, ja, ni fattar. Siffrorna (betyget) på ovansidan kortet ges till långfilmerna, siffrorna där nere till kortfilmerna.
Förutom i de längre kortfilmspaketen, där mängder av kortfilmer avlöser varandra under en utsatt visning, visas det en kortfilm strax innan varje tävlande film. Jag var sen till amerikanska Sun Don’t Shine, men däremot hann jag se kortfilmen innan franska Livid. Kortfilmen Mr. Bear. SÅ UNDERBAR.
En hunsad man väljer att ta bilen till dotterns julmiddag tillsammans med sin ragata till fru. Någonstans i Brooklyn (skulle jag tippa) går bilen sönder, strax utanför en till synes julöppen bilverkstad. Den hunsade mannen söker hjälp, men möts av två kriminella killar som har beställt hjälp för att, som man säger, dela upp två killar till sina mindre beståndsdelar. Mannen borde bli ihjälklubbad, men råkar tas för att vara Mr. Bear, stans mästerstyckare. Och vad kan en man göra annat än att spela med? Det är bara att plocka fram saxen och börja klippa fingrar.
Långfilmerna i korthet:
- Sun Don’t Shine. Amerikansk misär på Floridas vägar. Om ett par mot nervöst sammanbrott med något mindre behagligt i bagageluckan. Snyggt filmat, grym känsla. Regisserad av Amy Seimetz, som gav ett mucho härligt intryck på scen.
- Livid. Fransk blodig skräck, som enligt regissörerna är mindre kroppsvätskeröd än deras förra film, Inside. Lite för snygg för att bli riktigt läskig. Regissörerna Alexandre Bustillo och Julien Maury hoppas på att filmen ska slippa att behöva rekommenderas från 18 år, då den skulle bli lika svårsåld till biograferna som porrfilm.
- Howling. Sydkoreansk deckaractionthriller, som är exakt så snygg som man kan förvänta sig att den bör vara i teknikland. Delvis komisk, inte minst då den manliga huvudrollen verkar vara Koreas Gunvald Larsson. Fast lite dummare. Högt tempo och mycket hundar. Eller ja, en mordlysten varghund främst.
Annat i korthet:
- Julien Maury skojade och sa att de som inte gillade Livid kunde sova istället, eller röka lite weed. Festivalgeneral Johan höll på att sätta i halsen.
- Julien Maury och Alexandre Bustillo behövde köpa lite Loka innan sista visningen, men var aningen steget sent ute. Undertecknad råkade förhindra deras köp när han fixade en efterlängtad hallonsoda samtidigt som filmen drog igång.
- Satt verkligen Dario Argento i publiken? Alltså blodbadsregissören med fabless för unga avklädda kvinnor? Jag måste ha blivit rejält lost in translation.
- Undertecknad skrattade högljutt när ”Mr. Bear” började amatörstycka människor. Inte säker på att någon annan gjorde det samma. Hmm.
- Justin Benson och Aaron Morhead, lirarna som regisserade Resolution från igår, var på plats och ställde frågor till Amy Seimetz.
- Vem skulle inte vilja ställa frågor till henne? Hubba bubba. Och ja, kvällens bästa film, återigen!
- Amy Seimetz tyckte att det var kul att få visa sin film för publik, som likt henne själv, är skräcknördar. Även om just denna filmen var lite annorlunda.
- George A. Romero satt på sin vanliga plats, längst ner till höger mot duken. Verkade trivas.
Annars viktigt i morgon: den stora filmFESTEN på Mejeriet klockan 22. Regissörerna är på plats och DJar. Lundh är där, Ekwall är där. Alla är där. Jag ska försöka smita in.
