Om ni bara ska kolla upp en grej från bokmässan så ska ni kolla upp diskussionen mellan Tommy Hellsten, terapeut och författare, och Merete Mazzarella, författare, under seminariet Liv eller arbetsliv? (På sr.se ska det gå att se, vet dock inte när det kommer upp) Det blir nämligen bananas och moderator Maria Romantschuck försvinner nästan helt.
Det handlar alltså om arbetet och vårt förhållande till det. Inte ett så provocerande ämne, skulle man kunna tro. Men hej vad det går!
Det börjar med att Tommy Hellsten säger att det är fatalt att ha ett liv som bara handlar om att överleva till helgen och att arbetet borde komma närmare människan. Merete Mazarella säger då:
– Det låter ganska vackert – och ganska abstrakt. Arbetet ser mycket olika ut från person till person. Det finns dem som inte har råd att sträva efter självförverkligande i sitt jobb. Det tar du för givet att alla kan i din bok – men så är ju inte verkligheten. Folk sparas bort från sina jobb. Ditt budskap är att folk ska kräva mer – det jag tycker att jag ser är att folk börjar kräva mindre.
Och hon fortsätter:
– Jag undrade lite när jag läste din bok vart samhället egentligen finns – för jag hittade det inte riktigt i din bok! Det skulle vara jätteroligt att höra dig säga något konkret om hur den här förändringen ska ske.
Tommy Hellsten har inget riktigt svar och är irriterad. Merete Mazzarella frågar honom hur mycket individen egentligen kan styra.
– Det finns ingen annan som kan styra, svarar han.
– Men vart är det här på gång ute i samhället?
– Till exempel bland unga människor som inte är så karriärinriktade, säger han. Jag tror att det måste till ett lidande, en återvändsgränd för att starta den här förändringen.
De kommer in på detta med tillväxt och Merete Mazzarella säger:
– Men när Reinfeldt säger att pensionsåldern ska höjas till 75 och att var annnan svensk behöver jobba tills de är 79 då känner jag att det börjar bli relevant att ställa frågan: Måste tillväxten upprätthållas?
Tommy Hellsten tror att människor idag mår dåligt därför att de har slutat leva i nuet.
– Man tänker när jag blir chef, när jag får en sommarstuga eller en relation. Att lyckan alltid finns i nästa stund. Man kompenserar brist på djup med kvantitet på ytan.
Han berättar om en taxichafför som han pratat med idag som var arg på unga som han menar lever i en slags hets och har orealistiska idéer om storslagna karriärer.
Merete Mazzarella kontrar raskt:
– Jag tror att vi ska akta oss för att generalisera och att det inte ligger något ont i att ha ambitioner för sitt liv.
Tommy Hellsten blir irriterad och säger:
– Ja, det håller jag ju helt med om – men det är flykten från nuet som skapar de dåliga strukturerna
varpå Merete Mazzarella säger:
– Jag tror snarare att det är nyliberalismen!
Och såhär håller det på.
– Det är först när ingen kommer utifrån och styr som jag inser att det är jag själv som styr, jag själv som har ansvar och väljer mitt liv, menar Tommy Hellsten.
Vilket leder in på en hetsk debatt om huruvida överbelastade vårdbiträden kan välja bort sin brådska.
Intressantast blir det kanske när Merete Mazzarella säger att unga gått från att på en arbetsintervju säga vad de kan erbjuda till att fråga vad företaget kan erbjuda dem.
– De framhåller som en god egenskap att de kan säga nej och sätta gränser, säger hon med ett skratt.
Här blir Tommy Hellsten arg igen.
– Jag skulle säga att det absolut är en god egenskap att kunna säga nej – det är det som kallas integritet.
Slutligen diskuteras huruvida det finns någon arbetsglädje idag.
– Absolut, en undersökning i Finland visade att många tyckte att det mesta med arbetet var elände – samtidigt som 80% var nöjda med sitt eget. Arbetslivet har alltså som helhet fått dålig press – men samtidigt finns det mycket folk som går runt och är helt nöjda, säger Merete Mazzarella.
Tommy Hellsten menar att mycket handlar om ledarskap och att se människor.
– Och när jag säger att se människor så menar jag att om du har kontakt med det mänskliga i dig själv – om du har fått förlåtelse och lever i kärlek med dig själv – då har du inga problem att se brister i den andra. Det betyder att du ser på den andra med kärlekens ögon. Ju större behov du har av att se på en annan människa utan att bekräfta denne – ju mindre självkännedom har du.
– Det håller jag med om, börjar Merete Mazzarella – varpå hela publiken skrattar och applåderar, för det är första gången under hela seminariet som hon håller med honom. Och precis samtidigt är tiden slut.
Allt som allt har det varit en hysterisk spännande dag på bokmässan. Äntligen lite debatt. Och nu väntar kvällen och bangfest. Dit hela stan verkar vara på G. Jag anser det en gång för alla bevisat: Litteratur är allt annat än tråkigt.
