Årets riksdagsval handlar till stor del om jobben.
Men för oss studenter är talet om att arbete ska löna sig ofta tom retorik.
Stelbenta regler straffar den som knäcker extra i stället för att ta studielån.
Inför valet är vår ekonomi i fokus som sällan förr. Tidningar och tv är fyllda av reportage om studenter med trasiga tänder och nudlar i lunchlådan. Och publiciteten har redan gett effekt – alla riksdagspartier utom moderaterna lovar nu höjningar av studiemedlet.
Snart kan vi studenter kanske leva på studiemedlet igen. Det är bra – ingen bör tvingas att jobba extra vid sidan om heltidsstudier.
Men i debatten om ersättningsnivåer har studenter som jobbar ofta framställts som förlorare.
Det ger en falsk bild – det mesta talar för att de är framtidens vinnare.
I dag är erfarenhet av arbetslivet i stort sett ett krav för att få jobb efter examen. Utan vare sig arbetsmeriter eller ideellt engagemang hamnar du automatiskt underst i ansökningshögen, berättade en rekryterare i Lundagård i våras.
Det vanligaste argumentet mot extrajobb är att det går ut över studierna. Och i vissa fall kan det säkert vara så. Men arbete ger också studenter möjlighet att varva teorin från universitetet med praktiska sysslor, vilket kan leda till fördjupad kunskap.
Dessutom uppger endast 30 procent av studenterna att de ägnar mer än 30 timmar i veckan åt studier. Så visst finns det tid att sälja jeans och jobba inom hemtjänsten, i alla fall i väntan på att kraven på universitetsutbildningarna höjs.
I Danmark, där det är vanligt att studenter arbetar extra, är deltidsjobben ofta en väg in på arbetsmarknaden. Vissa debattörer menar att det är en anledning till den låga ungdomsarbetslösheten i landet.
Det finns tecken på en attitydförändring även i Sverige. Andelen som tar både lån och bidrag från CSN har sjunkit från 82 procent till 75 procent på bara fyra år, enligt Göteborgs-posten. Den största anledningen till det är troligen en anpassning till hårdare lånevillkor. Men studenter gynnas också av att ha låga studielån när de tar steget in på den tuffa arbetsmarknaden.
Studenter som undviker lån borde naturligtvis applåderas av samhället. Och CSN uppmanar också studenter att minimera antalet veckor med studiemedel. Men signalerna är motstridiga. I praktiken straffas den som jobbar extra genom en rad konstiga regler.
– Lägre a-kassa. Studenter som arbetar extra får i många fall lägre ersättning från a-kassan efter studierna än den som inte jobbat alls.
– Lägre studiemedel. Studiemedlet sänks för studenter som tjänar över ett visst fribelopp. Även inkomster under sommaren, då varken lån eller bidrag utgår, räknas in i beräkningen.
– Lägre sjukpenning. Studenter som jobbat innan studierna förlorar rätten till högre sjukersättning om de tar poäng utan att samtidigt ta studiemedel.
– Sänkt föräldrapenning. På samma sätt får man lägre föräldrapenning om man pluggar och försörjer sig själv.
Fribeloppet bör avskaffas. Vi studenter kan naturligtvis själva avgöra hur mycket vi hinner jobba, med dagens återbetalningskrav är ändå ingen så dum att den lånar pengar i onödan.
Samtidigt bör rätten till olika ersättningar knytas till själva studierna i stället för studiemedlet.
Dagens regler leder till svartjobb i stället för skatteintäkter.
Det borde valrörelsen också handla om.
redaktör och ansvarig utgivare
