”Gör inte om vårt misstag, Sverige”

Gör det inte, Sverige. Låt inte er regering lagstifta att medlemskap i kår och nation ska vara frivilligt. Det skulle vara spiken i kistan för kårer och nationer så som ni känner dem.

Det skriver Conor Roberts och Joey Randall i Nya Zeelands förenade studentkårer.

Nya Zeelands mitten-högerregering antog år 1998 en lag som gjorde det möjligt för studenter att rösta om huruvida deras kårmedlemskap skulle fortsätta att vara obligatoriskt eller inte.

Tanken med den ursprungliga lagstiftningen var att helt förbjuda obligatoriskt medlemskap, men efter påtryckningar från studentrörelsen och press från regeringens stödpartier i parlamentet ändrades lagen så att studenterna genom omröstning själva kunde avgöra sin kårs framtid. Detta räddade oss i från den omfattande förstörelse som vi ser av studentorganisationer i Australien där premiärminister Howards regering helt enkelt har avskaffat kårobligatoriet.

Studenterna röstar om kårens framtid

Studentkårer vid de flesta universiteten på Nya Zeeland har fortsatt att vara obligatoriska, även om studenterna har möjlighet att göra dem frivilliga. Vissa kårer blev frivilliga men sedan åter obligatoriska när de negativa effekterna började märkas.

Anhängarna till frivilligt medlemskap på de nyzeeländska universiteten lovade studenterna att en röst för frivilligt medlemskap skulle

• ge studenterna fler valmöjligheter

• göra att studenterna sparade pengar och

• göra studentkårerna mer lyhörda och tillgängliga för studenterna.

Ett renodlat fiasko

Efter nästan åtta år av frivilligt medlemskap har arvet efter experimentet inte gjort det svårt att sluta sig till att det helt enkelt var ett renodlat fiasko i Nya Zeeland.

Ett huvudbudskap i de samfällda krigsropen från anhängarna till frivilligt medlemskap var löftet om större “valfrihet”. Även om studenterna ytligt sett lyder under kårobligatorium kan de välja att inte vara medlemmar. Det var aldrig någon som egentligen ”tvingade” dem att ansluta sig. När det var ett så kallat ”obligatoriskt” medlemskap som gällde hade studenterna alltid rätt att samvetsgrant protestera mot att vara med. Denna rätt har omhuldats i nyzeeländsk lag.

Reformen sparade inga pengar

Frivilligt medlemskap ger studenter mindre ”valfrihet” när det gäller vad man betalar för.

I studentkårerna som blev frivilliga togs många av deras viktigaste funktioner över av universitetens institutioner (till exempel studiebevakning och ombudsmannarollen). Studenterna hade rätt att styra studentkåren när medlemskapet var obligatoriskt, men nu får de helt enkelt bara en räkning ifrån universitetet.

De har inte heller sparat några pengar. I många fall har kostnaderna ökat när universiteten nu administrerar de tjänster som kåren tidigare tillhandahöll. Studenterna har tappat kontrollen över sina egna angelägenheter.

Universitetet utreder sig självt

Hursomhelst måste man fråga sig hur passande det är att universitetet står för juridisk hjälp och studiebevakning. Skulle du lita på en undersökning om polisbrutalitet gjord av polismyndigheten? Hela poängen med att låta kårer representera studenter och ta deras parti är att garantera att studenter har en självständig röst när det gäller hur institutionerna sköts, och att studenterna har någon som skyddar deras intressen.

Vad händer när universitetsstyrda studentrepresentanter börjar ifrågasätta verksamheter inom universitetet? Jo, universitetet avbryter arbetet.

Frivillighet stjäl viktig tid

Frivilligt kårmedlemskap har inte heller lett till större ”tillgänglighet och lyhördhet”. Studentkårer med frivilligt medlemskap har för att överleva tvingats lägga värdefull tid och värdefulla resurser på reklam och medlemsrekrytering. Under ett ”obligatoriskt” medlemskap kan studentorganisationer hålla på med det de ska, nämligen att tjäna studenterna och se till deras intressen.

Frivilligt medlemskap förstör så småningom också kvaliteten och nivån på de tjänster som studenterna erbjuds. Som rektorn vid ett av våra universitet kommenterade: ”Under frivilligt medlemskap frångick studentkåren ett antal tjänster som man tidigare utfört, detta som ett led i att försöka sänka medlemsavgiften.”

Frivillighet dödar studentlivet

Det kanske inte kommer som någon överraskning att många, vilket också rapporterats i lokala media, tycker att rektorns campus och dess universitet Waikato ”lider brist på ett levande studentliv, kanske på grund av att studentkåren där är frivillig”. Frivilligt medlemskap gör att livet rinner ur campus. När studentkårer inte längre har tillräckligt med resurser att gynna till exempel föreningar, arrangemang och idrott skadas oåterkalleligen den studentkultur som vi har så varma minnen av.

ett frivilligt kårmedlemskap ger er inte större “frihet”, “valmöjlighet” eller “tillgänglighet”.

Det gör att studenter förvandlas från att vara en del av universitetsvärlden till att vara kassakor för universiteten. Det fråntar er möjligheten att avgöra vilka tjänster ni vill ha och hur mycket ni måste betala för dessa. Det gör att ni inte har ett tillräckligt försvar mot dåliga bedömningar, undermåliga lärare och andra problem. Och det tar död på studentlivet.

Vi uppmanar svenska studenter att förkasta frivilligt kårmedlemskap.

Gör er studietid värdefull – behåll det obligatoriska kårmedlemskapet.