Är det för att korsorden i söndagsbilagan är för lätta? För att barnbarnen har vuxit upp? Eller för att bingopennan har slitits ut?
Fler och fler pensionärer väljer att söka in till landets högskolor och universitet.
Veteranstudenterna Bengt Hane, Gunilla Isberg och Johan Desser är tre av dem.
Bengt Hane har en tid att passa. Kvart över sex börjar kvällsföreläsningen i teknikhistoria uppe på LTH.
– Denna gång ska det handla om kineserna, säger han och erbjuder oss skjuts i sitt filtklädda baksäte.
Några få vänder sig om när Bengt Hane smyger in i aulan. Trots sin vita kalufs lyckas han smälta in bland femhundra andra studenter som tagit plats för att titta på bildspelet om allt från fjärilskokonger till asiatiska järnplogar. Han ser kvällsföreläsningarna som en ren bonus. Främst är det kursen i idé- och lärdomshistoria som gäller i höst.
Bengt Hane tar av sig den ljusbruna kappan, den gula scarfen med vinröda inslag och den brun-svarta gubbkepsen. I en hög på golvet lägger han sina ytterkläder bredvid sin svarta NYPD-ryggsäck. Han kliver ner några trappsteg och sätter sig nästan högst upp i den amfiteaterlika salen.
– Jag brukar egentligen sitta långt fram för jag hör ju så dåligt, säger Bengt Hane och rättar till manicken i höger öra.
”På Athen bodde man ju tidvis”
Två timmar tidigare träffas vi på Café Athen, jag och de tre pensionärsstudenterna. Det är den första november och vintern har kommit till Lund
– Det är lite lustigt. November på polska heter listopad. Men det betyder lövfällning också, säger Johan Desser, 66 år, som i höst börjat läsa språket på universitetet.
Ingen av hans föreläsare hade ens tänkt tanken. Måhända att hösten har nått Polen men utanför AF-Borgen i Lundagård faller inga löv. Bara snö.
– Man blir lite nostalgisk. Här ”bodde” man ju tidvis, berättar Gunilla och ser sig om i kaféet.
– Jag var bara arton år när jag flyttade från Trelleborg för att börja studera. Och så här i efterhand kan jag väl säga att jag inte var mogen. När jag för trettio år sedan började läsa igen kände jag att jag uppskattade litteraturen på ett helt annat sätt, fortsätter hon.
Vill inte ta plats från någon ung människa
Att studera på äldre dar har blivit allt mer populärt. Under förra läsåret var 3 487 studenter över sextio år registrerade inom grundutbildningen i Sverige, enligt Statistiska Centralbyrån. Det är mer än tre gånger så många som för tio år sedan. Och i höst läser 83 studenter över 65 år vid Lunds universitet.
– Jag började studera för 52 år sedan. Då gick jag upp i Universitetshuset och sa: ”Hej, jag skulle vilja läsa franska.” Varpå de svarade ”Varsågod”. Så gjorde man på den tiden. Sedan dess har jag studerat till och från. Men alltid vid Lunds universitet, berättar Gunilla Isberg, 70 år.
– När jag ville studera igen var det någon som sa att inte skulle väl jag ta plats för någon ung människa. Men på ekonomiska instutitionen sa de ”kom du, vi har plats”. Man känner sig så välkommen, säger Bengt Hane, 79, som i våras firade 60-årsjubileum som student.
Åldersgräns inte tillåtet
Om det borde vara åldersgräns på vissa kurser och program är ett omdiskuterat ämne.
Sedan höstterminen 1997 är det inte längre tillåtet att ha en övre åldersgräns som inträdeskrav till de svenska lärosätena. Högskoleverket slog fast att åldersgränserna stred mot diskrimineringsförbudet i regeringsformen, sedan en sökande till läkarutbildningarna vid Linköping universitet, Karolinska Institutet och Uppsala universitet ifrågasatt gränsen.
– Det är självklart att det måste finnas åldersgräns till vissa utbildningar. Jag skulle absolut inte vilja ta plats från någon ung student, säger Gunilla Isberg.
– Ja, naturligtvis. Annars blir det för få år ute i arbetslivet, säger Bengt Hane.
Men Michael Olofsson, chef på antagningsavdelningen vid Lunds universitet hävdar att det inte är något problem. Inga äldre studenter tar platser från de yngre sökande. Inte när det gäller fristående kurser i alla fall, tillägger han. Nu är det mantrat ”livslångt lärande” som gäller. Dessutom är all marknadsföring både köns- och åldersneutral.
Tar längre tid att lära in
Vanligast är det att pensionärsstudenterna läser fristående kurser. Humaniora och teologi är överlägset populärast, förra läsåret läste över hälften av alla lundastudenter över 60 år på en sådan instutition.
Den här terminen läser Gunilla Isberg italienska. Som gammal språklärare har hon testat flera olika språk och på det viset vet hon att hon har en fördel jämfört med sina yngre kursare.
– Den grammatiska terminologin inom språk har jag med i bagaget. Det är det många som inte har lärt sig i dag. Men mycket fastnar ju lättare när man är ung. För mig tar det längre tid att läsa in saker. Det jag lärde mig när jag var 15-20 år sitter kvar, men det jag läste i våras, var är det? säger hon.
”Studerar för intresset”
Nästa vecka är tentavecka. Det är lite darrigt. Gunilla Isberg har grammatiktenta. Men det är klart, stressen är inte lika påfrestande som när hon var ung. Nuförtiden är det bara roligt. Johan Desser håller med. Det är lättare när man inte har några poäng som ”måste” tas och man slipper tänka på studiemedlen.
– Ambitionen är ju att klara tentorna. Men jag måste erkänna att jag har många påbörjade kurser som jag inte tentat av. Varför ta ut en magister, vad ska jag med en sån till? Jag studerar bara för intresset. Och för att hålla Dr Alzheimer på avstånd, säger han.
Ekonombalen fick nobben av hustrun
Det är fler som tänker som Johan. För två år sedan, det senast undersökta läsåret, tog bara fem av totalt 279 studenter över sextio år ut en examen (två kandidatexamina och tre magisterexamina). Studierna får ju inte ta all tid. Det finns mycket annat som ska hinnas med. Resor. Barn. Barnbarn. Och studentliv. Eller?
– Jag har väl lagt fram något förslag om ekonomibalen till hustrun, men då fnyser hon bara, säger Bengt Hane.
– Nej, det blir inte mycket slabb. För det är väl så de kallar det? frågar Johan Desser och skrattar.
För egen del är han inte så hemma bland de studentikosa termerna. Johan Desser hoppade på sin utbildning till inredningsarkitekt först efter han ”vuxit upp” och bildat familj hemma i Karlskrona.
”En sådan kick!”
Om det då inte är studentlivet som lockar, varför vill man vara pensionärsstudent?
– Det är stimulerande, man får nya intryck och det känns fantastiskt att få vara med. Det är en sån kick! Jag har aldrig känt att någon tittat konstigt och känt av att någon undrat ”vad ska du här och göra gamla tant”, säger Gunilla Isberg.
– Ja, jag har alltid accepterats precis som alla andra. Jag har suttit med på doktorandseminarier tillsammans med unga skärpta pojkar och flickor. Det är roligt att få hänga med i deras tankegångar, säger Bengt Hane och berättar att han själv mest sprang efter flickor under studietiden på Handels i Stockholm.
Vad hade ni gjort om ni inte studerat?
– Blivit soffpotatisar, svarar Johan Desser.
– Läst något annat, säger Bengt Hane. Eller rest.
– Resa hinner man med ändå, tycker Gunilla Isberg.
– Annars får man resa virtuellt – med webben, avslutar Johan Desser.
Foto: Jakob Rempe
