”Bort med tvånget”

Givetvis kan ingen garantera att kårerna inte kommer att förändras om obligatoriet avskaffas.

Men organisationer med frivilligt medlemskap skulle ha betydligt större legitimitet än dagens kårer som tvångsansluter studenter.

Det skriver Ulrik Franke, förbundsordförande för Fria moderata studentförbundet, med anledning av debattartikeln i förra Lundagård om kårobligatoriet på Nya Zeeland.

Conor Roberts och Joey Randall propagerar i Lundagård nummer 8/06 för ett bibehållet kårobligatorium. Deras argument hänger på en jämförelse med Nya Zeeland, där de menar att en reform som luckrat upp kårobligatoriet fått oönskade konsekvenser.

De målar upp en skräckvision om hur den lokala möjligheten att välja bort obligatoriskt kårmedlemskap förändrat kårernas funktionssätt. Kårer och nationer kommer aldrig mer att bli sig lika, tycks budskapet vara.

Vad är detta för argument? Hur skulle vi värderat dem om de hade förts fram i något annat sammanhang?

Kårfrihet lika väl som religionsfrihet

Den 19 maj 1951 fick vi fullständig religionsfrihet i Sverige. Dessförinnan hade man visserligen kunnat lämna Svenska kyrkan, men bara till förmån för andra trossamfund.

Det liknar dagens situation med kårobligatoriet, där man ibland kan välja mellan olika kårer (för att inte tala om nationer), men man kan inte lämna systemet helt. 1951 års lag stöddes även av företrädare för kyrkan, och religionsfrihet hade redan tidigare förespråkats exempelvis i den så kallade biskopsmotionen till kyrkomötet 1929.

Men om religionsfriheten hade motarbetats av de kyrkliga företrädarna? Om biskopar och präster hade varnat oss för att kyrkan aldrig mer skulle bli sig lik och i förfärade ordalag berättat att medlemstalen skulle sjunka? Om de hade uppmanat oss att ”göra våra liv värdefulla” genom att behålla det obligatoriska kyrkomedlemskapet?

Vilken kraft skulle de argumenten ha haft?

Större legitimitet

Bortsett från den uppenbara invändningen – att argumenten framförs i egen sak – så skjuter de bredvid målet.

Det är klart att ingen kan garantera att kår- eller kyrkoverksamheten ser likadan ut med obligatoriskt medlemskap som utan. Själva poängen med friheten är ju att medlemmarna ska kunna välja fritt.

Vad som däremot är tydligt är att legitimiteten och engagemanget i organisationer som bygger på frivillighet är bra mycket större än i sådana som bygger på tvång – oavsett om det rör sig om en kår eller en kyrka. Avskaffa obligatoriet!