Det är vid allt fler tillfällen i mitt vuxna liv som jag har insett vikten av social kompetens. Arbetsintervjuer, möten, första dagen på nya jobbet, nya aktiviteten, nya klassen.
Hur presenterar man sig själv på bästa möjliga vis? Hur är man sitt bästa jag?
Jag får ta mina egenskaper och välja ut de som behövs, och öka på eller minska dem. Minskar definitivt svordomarna som jag ännu inte övat bort, minskar blygheten och tvingar mig själv att vara mindre rädd, mer pratglad, mer öppen. Måste försöka vara den Maria som jag är med de som redan känner mig. Måste skjuta undan de dåliga tankarna som säger att jag inte hör hemma här, att alla andra kan mer än jag, att jag är konstig.
Faktum är att när man väl sitter där och småpratar med personen bredvid, som kanske kommer att bli en vän så småningom, så inser man att de allra flesta faktiskt är riktigt trevliga ändå. Och att det inte var så jobbigt som man först trodde.
