Håll i hatten, vi vann matchen på inomhusfotbollen igår, heja Lundagård! Men det var inte min förtjänst ska ni veta, inte det minsta. Jag tror jag gjorde min sämsta match sedan jag släppte in världens enklaste mål när jag var åtta. Jag missade klockrena passningar, nickade åt fel håll, tog i för kung och fosterland för att skotta mot mål och bollen bara suiiiinggg åt sidan där det varken står ett mål eller någon medspelare. Man blir så stolt över sig själv då!
Men jag förstår mig själv. Jag har suttit helt paralyserad i fem dagar framför min dator och mina böcker. När tentan väl var inlämnad i måndags klockan 15.54 så åker jag och spelar en utomhusmatch i kyla och blåst, utan avbytare. (Vi vann kan jag meddela, fantastiskt) sen dagen efter kör jag ett stenhårt pass med bagua och åker sen och spelar fotboll. Klart kroppen blir helt trött på mig. Och idag spelade jag sista utematchen för säsongen. Vi förlorade med 1-0. Undrar om jag kommer ur sängen i morgon, hör ni inte av mig på några dagar kanske ni kan ringa en ambulans eller nåt.
