Loveninjas är plojbandet som vill bli seriöst. Borta är ninjakostymer och den gigantiska hjärtdräkten som karaktäriserade bandets tidiga spelningar.
Den 9 mars spelade ninjorna på Blekingska nationen i Lund.
Lundagård träffar Loveninjas sångare och låtskrivare Tor Helmstein drygt en timme innan kvällens spelning börjar. Han sitter bland chips, mat och våningssängar i logen på Blekingska nationen och skickar sms till en kille som han skrivit upp på gästlistan. Killen träffade sin nuvarande flickvän på Loveninjas spelning på KB i slutet av februari och nu vill paret åter se kärleksninjorna.
– Jag är lite av en romantiker, säger Tor och ler under lugg.
Vill bli tagna på större allvar
Stockholmsbandet Loveninjas består av fyra grabbar i 20-årsåldern. Tor Helmstein fick idén att starta ett tokigt band och skriva om sex, japanska flickor och död hösten 2004. Sedan dess har Loveninjas gjort ett 40-tal spelningar och släppt ett album på indiebolaget Labrador.
September 2005 spelade Loveninjas på Smålands nation och 9 mars var bandet tillbaka i Lund. Denna gång fick Blekingska nationen besök och troligen var det ett något mer seriöst Loveninjas som gästade stan.
– Vi vill bli tagna på större allvar. Eller så skiter vi i allt och försöker bara sälja mer plattor. Vi har sålt kanske… 500 stycken. Men vi har ett behov av att få lite cred. Vi behöver inte bli hypade, men behöver jobba oss upp. Inte slå megastort kanske, men få lite erkännande, säger Tor.
Han säger sig inte vara helt nöjd med bandets album The Secret of Loveninjas.
– Alla låtar är inte bra. Nästa platta ska bli bättre.
På nästa skiva ska ”töntlåtarna” bort. Tor Helmstein vill istället satsa på dansant musik som han själv känner att han gillar. Då går låtar som She broke his penis in two fetbort.
– Vi spelar för att det är kul, inte för ekonomisk vinning. Men det gör också att vi behöver publikstöd, annars blir det pannkaka av alltsammans.
Oändligt vackert yl
En stund senare står Tor och hans ninjor på scenen. Trummisen Anders tungspets skymtar mellan sammanbitna läppar, keyboardisten Olle lutar sig stilla åt än det andra hållet. Gitarristen Dennis hår skymmer stundom glasögonen som allt eftersom tycks hamna längre fram på nästippen. Publiken nickar försiktigt i takt. Några enstaka dansar. Många pratar med varandra mellan låtarna. Loveninjas fyrar av poppärla efter poppärla.
– Den här låten handlar om mitt Exxxxx, säger Tor om några av låtarna och drar ut på ordet.
Han ylar, skriker och sjunger oändligt vackert. Det är en stämma som dröjer kvar långt efter det att spelningens melodier försvunnit ur huvudet. ”I wanna be like Johnny C” sjöng Tor, men som Johnny Cash kommer Tors ljusa röst aldrig att låta.
Det gör ingenting.
Foto: Elias Björn
