Strax innan terminsstart i januari bestämde sig Ola Kvist för att han ville läsa historia och fick veta att det fanns platser kvar på kursen.
Men hissen kunde inte lyfta hans permobil upp till föreläsningssalen och till slut fick han hoppa av.
I höstas läste Ola Kvist, 28, a-kursen i arkeologi och på den institutionen gick det utmärkt att använda den permobil han behöver för att ta sig fram. När vårterminen kom kände han för att läsa historia.
– Jag hörde mig för om Historiska institutionen och fick veta att det fanns en hiss upp till föreläsningssalen, säger han.
Ska ha samma möjligheter
Ola Kvist hade inte sökt kursen under den ordinarie ansökningstiden, men det fanns lediga platser kvar. På dagen för introduktionsmötet blev det dock tvärstopp nedanför trappan.
Den utlovade hissen visade sig vara alltför klen för att klara permobilens vikt.
Ola Kvist blev väl bemött av personalen. Men åt den otillräckliga hissen kunde de inte göra speciellt mycket.
Den fortsatta kontakten med historiska institutionen skedde enbart över telefon – till expeditionen går det inte alls att ta sig med rullstol.
– Det är ju alltid jobbigt att ta sådana saker på telefon, men bemötandet jag fick från institutionen under telefonsamtalen kändes verkligen inte kul, säger han.
La skulden på honom
Ola Kvist upplever att institutionen försökte lägga över hela skulden på honom.
– Men vem vet, hon som jag pratade med kanske bara hade en dålig dag, säger han.
Enligt likabehandlingslagen ska alla studenter vid universitet och högskola ha samma rättigheter och möjligheter. På myndigÂheten Handikappsombudmannen (HO), vill man dock undvika att uttala sig i enskilda fall.
– Känner någon sig diskriminerad vill vi naturligtvis uppmana till att ta kontakt med oss omedelbart, säger Anna Rosenmiller Nordlander, jurist vid HO.
”En förskräcklig historia”
På historiska institutionen beklagar man det inträffade.
– Det här fallet är en ganska förskräcklig historia, säger studierektor Eva Qveckfeldt.
Hon var själv närvarande vid det aktuella introduktionsmötet, och säger att hon gjorde allt som stod i hennes makt för att få in Ola Kvist på föreläsningen. Men Eva Qveckfeldt vill samtidigt poängtera att saken kommit i ett helt annat läge ifall han sökt kursen innan den ordinarie ansökningstiden gick ut.
– Hade han sagt till i tid hade vi gjort vad vi kunnat för att flytta föreläsningarna, säger hon.
Är inte bitter
Men institutionen erkänner självmant att Ola Kvist inte kunnat genomföra kursen även om hissen fungerat. Flera föreläsningar skulle nämligen vara förlagda i ett annat hus, där möjlighet att ta emot rullstolsburna helt saknas.
– Vi bråkar kollossalt mycket om att vi vill ha en hiss. Självklart ska en handikappad ha precis samma rättigheter som alla andra att läsa våra kurser, säger Eva Qveckfeldt.
Efter det påtvingade avhoppet från historia går Ola Kvist sysslolös under vårterminen. Men han är inte bitter.
– Är man i min situation får man lära sig att ta livet som det kommer. Allt är inte kört bara för att vissa saker rör ihop sig. Men visst hade det varit kul att kunna läsa vad man vill. Och vara lika flexibel som alla andra, säger han.
Foto: Elias Björn
