Efter att ha lämnat in hemtentan förra måndagen skulle vi genast på nästa projekt, att skriva en livsberättelse tillsammans med 1-2 andra personer på ca 10 sidor och lämna in. Vi intervjuade varsin pensionär och kopplade dennes historia till en mängd olika pedagogiska begrepp. Tuff tidspress men kul. Fast jag kan säga att absolut roligast var det kl 12.00 igår när det var ÖVER. Kursen är slut och nu är vi lediga i tre dagar. Jag är i chocktillstånd, vad ska jag göra med all denna tid? Jag började med att käka lunch med mina trevliga klasskamrater inne på jättemysiga (not) saluhallen, men det passar ju studentbudgeten ganska bra. Sen började några med dekadensen direkt och vi gick till Café Ariman där de beställde varsin irish coffe medan jag, tråkiga tant tog en kopp te.
Café Ariman.. Detta ställe som har funnits i 100 år. I alla fall i säkert 25. Vänner som nu närmar sig fyrtio som har hur många historier som helst om hur de hängde där på 80-talet(tror jag det var), det gör att jag känner mig hemma där fast jag aldrig varit där förut. Jo en gång förresten, lite snabbt. Jag gillar de där ställena som biter sig fast och inte ändras så mycket, man behöver dem i denna föränderliga värld tycker jag.
