Svåra frågor om surrogatmödraskap

Möjligheter för homosexuella och barnlösa att skaffa barn? Eller exploatering av kvinnokroppar och hot mot barnens bästa? Surrogatmoderskap debatterades på JiA-dagarna och det är en fråga som berör, skriver Lundagårds gästskribent.

Juridiska Föreningens har haft sina årliga arbetsmarknadsdagar och jag fastnade för debatten med namnet “Förälder – till vilket pris?”. På Facebookevenemanget stod det att det skulle vara “en debatt angående den svenska rättens förhållningssätt till surrogatmoderskap”, och det var med det i åtanke som jag förväntansfullt tog mig in i Lilla salen i AF-borgen tillsammans med bortåt 150 juridikstudenter en sen höstkväll i oktober. Salen var nästintill full redan en halvtimme innan debatten skulle sätta igång.

På utsatt tid tar moderatorn Eva Ryrstedt till orda och sorlet i salen lägger sig genast. Eva Ryrstedt är professor i familjerätt vid Lunds universitet och sitter som expert i den utredning som regeringen tillsatt på området. Hon börjar med att presentera panelen som består av Suzann Larsdotter från RFSL, Barbro Westerholm, folkpartistisk riksdagsledamot, Pia Johansson, lagman vid Halmstad tingsrätt, Claes Borgström, advokat samt Karin Svensson från Sveriges Kvinnolobby. Efter en kort inledning om surrogatmoderskap ställer hon frågan:
– Ska vi tillåta surrogatmoderskap i Sverige?
Och så är debatten igång.

Alla utom Suzann Larsdotter är officiellt negativa till en legalisering i Sverige, men motiveringarna skiljer sig åt. Debatten fortsätter på områden som att barn inte är en handelsvara, feminism, det avtal som ett surrogatmoderskap innebär, föräldrar som inte tar emot barnet och surrogatmödrar som inte lämnar ifrån sig barnet.
– Jag har ett exempel om ett manligt homosexuellt par som genom surrogatmoderskap blivit föräldrar i USA. Den ene mannens spermier användes, men båda männen blev rättsliga föräldrar enligt amerikansk lag. När de flyttade tillbaka till Sverige med sitt barn ställde sig Skatteverket frågande och satte igång en rättsprocess. Till slut löste det sig genom att den man som lämnat spermier ansågs vara biologisk förälder och den andre mannen fick adoptera barnet, nu är båda förklarade föräldrar i Sverige också. Det går även om det är lite svårare, berättar Claes Borgström.

 

 

– När vi i statens medicinsk-etiska råd höll på vår utredning 2013 tog vi hjälp av gymnasieelever och frågade dem om vi ska tillåta surrogatmoderskap i Sverige. En överväldigande majoritet av ungdomarna var positivt inställda. Jag tycker det är viktigt att vi ställer frågan till olika generationer, säger Barbro Westerholm.

Dagens ungdomar är morgondagens föräldrar och det finns säkert olika synsätt inom olika generationer. Panelen fortsätter att prata om att det finns risk att kvinnor känner sig tvingade att ställa upp som surrogatmödrar, om barnens bästa och om det ens går att prata om barnens bästa när det handlar om ett barn som ännu inte finns. Diskussionen är främst ideologisk och snart syns två tydliga meningsmotståndare.

Barbro Westerholm har en liberal syn och står bakom folkpartiets positiva ställning för altruistiskt surrogatmoderskap. Hon pratar både om kvinnors rätt att välja att vara surrogatmödrar och om föräldrars rätt att få barn även om de inte kan bära och föda barnet själva.
– Det finns också hälsokonsekvenser av att inte kunna leva sitt liv som man vill, där till exempel att skaffa barn kan vara en viktig del, säger Barbro Westerholm.

Claes Borgström håller inte med, han menar att det finns stora risker att kvinnor hamnar i tvångssituationer även om surrogatmoderskapet ska vara altruistiskt.
– Det kan förekomma tvång även om det inte är helt tydligt. Hur ska man kontrollera att det inte ligger ett kommerciellt syfte bakom? Man kan alltid hitta sätt att komma runt reglerna, säger Claes Borgström.
Dessutom ser han stora problem med situationer då föräldrarna av en eller annan anledning vägrar ta emot det nyfödda barnet.
– Alla kan ändra sig. Här måste vi se till barnets bästa, säger han.

Publiken sitter nästan andaktsfullt tyst under hela diskussionen. Det är en svår fråga det här, de flesta av oss kan säkert hålla med både argumenten för och emot, så ett tydligt ställningstagande är inte helt självklart. Majoriteten av besökarna är kvinnor och medelåldern verkar vara någonstans mellan 20 och 25 år. En timme in i debatten råder viss irritation mellan debattörerna då argumenten upprepas i nya försök att övertyga varandra. Claes Borgström är den ende som berör frågan om hur det rent praktiskt ska se ut rättsligt om till exempel föräldrarna inte tar emot barnet.
– Hur ska man lösa det om föräldrarna ändrar sig och inte vill ta emot barnet? Ska man ha vitessanktion då? Jag vet inte hur man ska lösa det, säger han.

Utöver det är diskussionen företrädesvis ideologisk och jag inser att jag hade förväntat mig en diskussion som var mer förankrad i lagtext och rättspraktiska frågor. När diskussionen är slut lämnar jag salen med en känsla av att inget har förändrats. Det här är fortfarande en svår fråga som saknar ett tydligt svar.

 

Fakta:

• Surrogatmoderskap delas upp i partiellt och fullständigt. Partiellt innebär att surrogatmodern ställer upp med ett eget ägg som befruktas med den blivande pappans spermier. Fullständigt innebär att surrogatmodern bär ett befruktat ägg från någon annan, vanligen den blivande mamman. (Eva Ryrstedt)
• Eftersom Sverige idag inte tillåter surrogatmoderskap förekommer det att par åker utomlands där det är en tillåten metod för att skaffa barn. Det är då inte ovanligt att kvinnor i tredje världen är surrogatmödrar och det finns en risk att dessa mer eller mindre exploateras för rika västerlänningars skull. (Eva Ryrstedt)
• Det ställs vissa krav på surrogatmodern, till exempel att hon ska ha fött egna barn tidigare utan komplikationer och att hon inte röker eller dricker under graviditeten. (Barbro Westerholm)
• Redan idag finns det barn i Sverige som kommit till genom surrogatmoderskap i Sverige trots att det alltså inte är lagligt. (Eva Ryrstedt)

Text: Karin Gidö Hedberg
Foto: Daniel Kodipelli