Lundastudentens sexliv är mytomspunnet. Men hur har det förändrats det senaste halvseklet?
Stefan, 69, och Lars, 32, berättar om sina upplevelser av sexlivet i Lund.
I september 1958 började Stefan Holmström att läsa till jurist i Lund, han var då 20 år. När Lundagård träffar Stefan har det hunnit gå 49 år sedan hans första steg på Juridicum.
– Jag hade inte direkt några förväntningar på sexlivet när jag kom till Lund, jag trodde väl att jag kanske skulle träffa någon tjej. Allt var väldigt mallat på den tiden, man skulle först göra värnplikten, sen studera, sen skaffa jobb och bilda familj, säger Stefan.
Lars Larsson var 19 år när han hösten 1995 flyttade från det lilla fiskeläget Skillinge på Österlen för att läsa ekonomi i Lund.
– Jag var helt inställd på att råplugga och ta min examen på tre och ett halvt år och sen jobba på bank, det var det enda jag förväntade mig av Lund, säger Lars.
Men det blev inte som de förväntat sig. Stefan bildade aldrig någon kärnfamilj och Lars tog aldrig någon ekonomexamen.
”Ett väldigt smygande”
När Stefan började plugga på universitetet gick han med i Lunds nation. Egentligen borde det ha blivit Östgöta eftersom han växt upp i Linköping, men de flesta vännerna fanns på Lunds. Han första engagemang i studentlivet var som vice fanbärare på nationen, hans sista som proqurator. På nationerna var det ofta fest med dans och levande orkester, men någon köttmarknad var det knappast.
– Jag raggade aldrig när jag var ute på nation. Det kanske förekom där, det är inte omöjligt, men i så fall var jag alltför blåögd för att se det. Det var ett väldigt smygande. Nu kan jag tänka mig att det är annorlunda, säger Stefan.
Man träffades i Stadsparken
Att det är annorlunda nu bekräftar Lars direkt:
– Folk träffas absolut på nationer och raggar på varandra, det är ingen som bryr sig om det. Eller, det är klart att det kan hända att någon blir sur och muckar gräl, fyllebråk förekommer ju alltid.
Lund gjorde sig känt som syndens stad 1966 när den pornografiska romanen Ligga i Lund kom ut. Den sexuella frigörelsen hade precis startat och boken som innehåller ett trettiotal sexskildringar i studentmiljö blev en succé. Även på nationerna märktes den sexuella frigörelsen under 60- och 70-talen av: Hallands ordnade striptease och Liberala studentförbundet visade porrfilm.
Även på slutet av 50-talet, innan den sexuella frigörelsen, fanns det platser där studenter som var ute efter engångsligg träffades.
– Vid vallen i Stadsparken skulle det förekomma men det talades mycket tyst om det. Jag tror att jag först hörde talas om det efter min studietid. Man träffades där, en del pratade först – andra inte, berättar Stefan.
”Man ska inte ha för höga tankar om studenter”
Också Lars minns hur det pratades om Stadsparken när han flyttade till Lund 1995.
– Nådiga Lundtan, ekonomernas tidning, hade ett reportage om sex i Stadsparken precis när jag började. Det avskräckte mig från att vistas i Stadsparken överhuvudtaget, jag vågade inte gå dit, säger han.
När Stefan och Lars berättar om sin studenttid träder bilden fram av ett Lund där man var förvisad till parker och hemliga toaletter om man var ute efter sex, såväl 1958 som 1995. Sex var något som i stor utsträckning skedde i smyg. Det talas inte om det och än i dag finns många personer som fortfarande inte accepterar att människor har sex med varandra. Det är inte utan att man börjar undra om den där tillåtande Lundaandan verkligen finns?
– På ett sätt är Lund väldigt liberalt, allt är tillåtet så länge det sker inom en småborgerlig mall. Men man ska inte ha för höga tankar om studenter, jag tror att storleken på staden spelar större roll. Malmö är mer liberalt än Lund, säger Lars och får medhåll av Stefan.
Malmö har tagit rollen som Lund aldrig haft och blivit en mötesplats för personer som är ute efter såväl engångsligg som en pojk- eller flickvän.
– Det är på sätt och viss en förbannelse att Lund ligger så nära Malmö och Köpenhamn. Det är där allt händer, så det finns ingen anledning att vara i Lund om man vill träffa folk, säger Lars.
– Det finns inte ens en bar i Lund, säger Stefan.
Inte mer sex än andra
Att sexlivet i Lund skulle blomstra eftersom det här finns tusentals frigjorda studenter verkar inte stämma med deras bild. Att studenter skulle ha mer sex än andra håller de inte heller med om.
– Nej, varför skulle de ha det? frågar Stefan.
– Studentlivet i sig kanske ger fler tillfällen till sex. Men det finns samtidigt mycket ensamhet bland studenter, fortsätter Lars.
Det som haft mest betydelse för förändringen av sexlivet i Lund är enligt dem Internet. En utveckling som knappast är unik för staden. Utvecklingen av sexlivet verkar ha gått i takt med samhället i övrigt, kanske till och med något långsammare.
– Internet har betytt otroligt mycket. Det har gjort att det skapats en tydligare identitet. Alla har en sida på QX, den fyller i princip hela det crusingbehov som finns i dag. Sen används det ju inte bara till raggning. Det senaste jag skrev på QX var ett meddelande till min sambo med texten ”köp mjölk”, säger Lars.
– Och nu vågar folk också lägga upp bilder på sig själva och inte bara på sina könsorgan, säger Stefan.
Blev hotad till livet
Att komma ut som homosexuell student var inte särskilt svårt berättar Lars. Även om han vid ett tillfälle blev hotad till livet. I kårvärlden fanns flera öppet homosexuella och där engagerade han sig. Det blev aldrig någon ekonomexamen som Lars förväntat sig men väl en post som ordförande för Lunds universitets studentkårer. Nu väntar studier i teologi.
– Man kan säga att jag tillhör den första generationen som haft det riktigt lätt. Min pappa blev mer upprörd när jag berättade att jag var folkpartist än när jag berättade att jag var homosexuell, säger Lars.
Klassades som mentalsjuk
För Stefan var det annorlunda. Han hade förväntat sig att kanske träffa en tjej i Lund. Så blev det visserligen, men han insåg snart attt det inte var det han ville, för när Stefan var student i Lund klassades han som mentalsjuk. Först 1979 blev han, liksom tiotusentals andra svenskar, plötsligt frisk. Ett mirakel? Knappast.
– Jag visste väl egentligen redan när jag kom till Lund att jag var mer intresserad av killar. Det var inget man kunde tala om då, det hade varit otänkbart att komma ut. Homosexualitet sågs ju enligt lagen som en mental sjukdom ända till 1979, säger Stefan.
Foto: Emil Albihn Henriksson
