Veckans dikt, skriven av Virve Ivarsson. Varje vecka publiceras en dikt på Lundagårds kulturblogg.
Du,
jag kan
säga det redan nu
– så att du vet, det –
kommer att gå åt helvete med
precis allt
för
jag ser hur du ler
– sådär fånigt som om du faktiskt har hittat någonting
som ingen annan har hittat eller
bemödat sig om att plocka upp men –
darling
alla har sett det och
sugar
alla gick förbi utom du
Och du tror på att historien skriver om sig, du tror att
nya löften håller bättre än gamla
du tror att alla ångrar sig tillslut och inser hur det var egentligen
hur
synd det var om dig egentligen
Och du,
tänker att det finns ordkombinationer som de andra aldrig tidigare prövat
du tänker att om du bara la manken till nu och försökte en gång till, var lite rakare, lite dumdristigare kanske lite tryggare, att då kanske
– Ja då, Kanske
Att allting äntligen då kan bli en sån där Saga att berätta om, ”Hur Jag Fann Kärleken och Behöll Den” – Du behöver verkligen inte alls veta vad du håller på med, du behöver bara säga att jag verkar göra det – och du?
Jag kan säga det redan nu: Det kommer aldrig hända,
Spar energin din och sitt inte där och le dumt
sluta våga hoppas tro att saker förändras
att människor är annorlunda, att för dig skulle aldrig det hända,
som händer precis alla andra
Sluta tänk att det som är svårt är lätt, att
– Man kanske skulle kunna..pröva..lite..bara?
– Nej! Tro mig du kommer bara bli besviken, tro mig du kommer
att vakna upp och inse att han gillar att lyssna på countrymusik och äta mackor med kaviar på i sängen
och du kommer att springa ut i skogen och skrika högt av frustration och
det kommer aldrig mer att gå att gå tillbaka till
tiden av stilla trevande händer
och det kommer alltid vara bitterhet i era leenden
när ni ser tillbaka
Så, herregud, du
ge upp nu – det tjänar faktiskt inget till, för
vad är poängen om han inte följer efter när du går?
Vad får dig att tro att det finns undantag?
Och vad får dig att fortsätta försöka
när det gör så sjukt galet ont om man misslyckas?
Raring,
gå hem, det är sent, gå och lägg dig, det
tjänar faktiskt inget till, du måste
släppa taget
För
utan dofter
är livet faktiskt mycket mindre frustrerande och
utan hopp
går det faktiskt inte att misslyckas
Ändå är jag hopplös på fel sätt jag sitter
böjd över mitt block efter knappt en timme och har
bara skrivit en enda rad som liksom sammanfattat allt, jag läser;
Du är gott och blandat på riktigt
Och jag ler fortfarande dumt för mig själv
