Öppna upp högskolan för alla grupper – det tjänar både samhället och individen på, menar Patrice Soares, utbildningspolitisk krönikör.
Idag är antagningen till högskolan ganska strömlinjeformad. Det flest studenterna har kommit in på sin utbildning genom antingen gymnasiebetyg eller högskoleprovet. Sedan 1993 har högskolorna dock fått i uppdrag att kunna rekrytera en del av sina studenter från en annan grupp än gymnasiebetyg eller högskoleprovet, det så kallade alternativa urvalet.
I Lunds universitet meddelar (LUM) nummer 5 från i år berättas om just en sådan framgångssaga där en student kom in genom den alternativa antagningskvoten. Trots att studenten hade bra betyg från gymnasieskolan räckte de inte för att komma in på juristprogrammet vid Lunds universitet. Han fick då höra om utvidgad juridisk introduktionskurs vid Lunds universitet öppen för alla, varav de 20 främsta fick erhålla en plats på juristprogrammet. Vilket så småningom ledde till att studenten kom in på sin utbildning. Denna typ av framgångssaga skulle jag vilja höra oftare. Det är bara att hoppas att denna möjlighet utökas och bereder vägen för en ökad mångfald av studenter vid våra lärosäten.
Det är min övertygelse att högskolan tjänar på personer med olika bakgrund. Gymnasiebetyg och högskoleprov i alla ära men även personer som kommit in på högskolan genom distanskurser, intervjuer och arbetslivserfarenhet har en given plats inom den högre utbildningen och kan bidra med ökade erfarenheter.
En breddad rekrytering med ökad mångfalden av sökanden för människor samman och bygger såväl högskolan som samhället trevligare och starkare.
En tredje aspekt på frågan om breddad rekrytering är att det stärker allmänhetens förtroende för högskolan, så att den inte längre ses som ett reservat för en liten homogen grupp. En grupp vars utbildning de exkluderade tvingas vara med att betala. Och vi ska komma ihåg att den stora majoriteten svenskar inte läser vidare på högskolan, men ändå är med och betalar för den.
På sikt tror jag detta kan skada förtroendet för högskolan. Och i längden kanske också viljan från samhällets sida att vara med och finansiera den högre utbildningen. Vi måste därför få in en större andel av de exkluderade grupper på högskolan, tjejer och killar från underklassen, arbetarklassen, socialt utsatta grupper och invandrare.
