Det stundade extra valet har framkallat ett uppskruvat debattklimat och tvärsäkra analyser. Den politiska debatten skulle må bra av mer ödmjukhet, menar Philip Norrman, utbildningspolitisk krönikör.
Om någon, någonstans, på något oklart sätt lyckades missa förra veckans turbulenta politiska debacle, så utlyste alltså statsminister Stefan Löfven extra val efter att regeringens budget röstats ned i riksdagen. I nuläget väntas valet att ske den 22 mars — ”Torgmöte i snö och slask” som Carl Bildt utryckte det.
Som politisk tyckare bör jag väl ha en tvärsäker åsikt/analys om läget: Löfven borde inte samarbetat med V om budgeten. FP och Centern skulle tagit Löfvens uträckta hand. Alliansen skulle lagt ner sina röster. Och så kan det fortsätta. Men om ni letar efter en sådan riskerar jag att göra er besvikna. I stället hänvisar jag er till Aftonbladets respektive Svenska Dagbladets ledarsida — alternativt valfritt socialt medium.
Senast Sverige hade ett nyval var 1958. Valets stora fråga var då huruvida Sverige skulle införa pensionsförslaget ATP. Frontfigurerna i valet var de tidigare lundastudenterna: den socialdemokratiska statsministern Tage Erlander och folkpartiledaren Bertil Ohlin. Det följande valresultatet gav inga säkra indikationer på väljarnas åsikter. Och det var med endast en rösts marginal som ATP-reformen sedermera gick igenom med.
Synen på den högre utbildningen har länge varit att ju fler som passerar genom universitet/högskola desto bättre. En bra linje, den högre utbildningen ska inte endast vara reserverad för eliten. Men tyvärr har fokuset blivit fel. Kvantitet går före kvalitet. Så även i S+MP:s budget. I Alliansens budget däremot sker det endast satsningar på fler högskoleplatser för bristyrken som specialistsjuksköterskor. Positivt är också att små steg tas för regelförenklingar på bostadsmarknaden. Det innebär att det kan byggas fler studentbostäder i Lund och i övriga Sverige. Vidare slipper elever på praktiska gymnasieprogram även i framtiden att läsa in högskolebehörighet.
Det finns absolut inga garantier för att det parlamentariska läget efter ett extra val blir till det bättre. I nuläget verkar det högst osannolikt att någon av sidorna släpper på prestigen.
Att dessutom socialdemokraterna går till val på en budget som de har förhandlat fram tillsammans med V och MP gör inte saken bättre. Men faktum kvarstår: på något sätt måste Sverige styras.
En dos av ödmjukhet och eftertänksamhet är nog trots allt inte så illa.
