I den här staden flockas människor som vill förändra världen. Barnsliga idealister som tror att de kan göra skillnad.
Jag får erkänna – jag är en av dem.
Jag känner en hel del personer som vill förändra världen. Några har börjat på universitetet. De hoppas att en utbildning tar dem närmare målet.
Jag tog det här jobbet av samma anledning. Kanske är det den ungdomliga idealismen som är drivkraften. En idealism som enligt statistiken kommer att lämna oss ungefär samtidigt som vi köpt villa, skaffat barn och sover ut efter fyrtioårsfesten.
För andra numret i rad skriver vi om utbytesstudenternas höga hyror. Vi gör det för att det har nyhetsvärde varje månad som det fortsätter utan förklaring, ursäkt eller åtgärd från de ansvariga. Vi gör det för att ju mer vi tittat desto mer har det klarnat hur fel det är. Vi gör det, kort sagt, för att vi vill förändra världen.
En utbytesstudent betalar i dag runt 500 kronor mer än en svensk student i hyra varje månad. Lägg till det att de måste betala hyra under sommarmånaderna och en administrationsavgift på 600 kronor och vi har en rätt obehaglig röra. Samtidigt verkar man på International housing office allt annat än villiga att se efter vad det är man har kokat ihop.
I en förklaring till de höga hyrorna skriver Folkuniversitetets ekonomichef att det i värsta fall rör sig om 22 procents hyrespåslag, men detta drabbar endast 3 procent av utbytesstudenterna. Låt oss låtsas att verkligheten inte är värre. I så fall betalar 30 studenter tillsammans över hundratusen kronor extra i hyra varje år. I den gigantiska myndighetskolossen är det kaffepengar – i studentens plånbok ett stort svart hål.
Men kommer någonting att hända? Nej, troligtvis inte. Det är någonstans här som den där ungdomliga idealismen brukar ta slut. När man inser att det sällan spelar någon roll. Vi får innerligt hoppas att någon väljer att anmäla Lunds universitet till Hyresnämnden.
Den senaste månaden har präglats av människor som försöker förändra världen. I Köpenhamn har protesterna för ett nytt ungdomshus fortsatt. På Kulturen i Lund har nazister slagit sönder konstnären Andres Serranos utställning.
Gärningsmännen som slog sönder Serranos utställningen säger sig ha gjort det för att slå tillbaka mot den osunda kulturen. ”Mot dekadens, mot perversioner, för folket och för den sunda kulturen.”, skriver de som förklaring till sitt brott. Man blir irriterad. Man blir förbannad. Men mest bara trött.
Irriterad för att de får ett sådant genomslag. Förbannad för att de är sådana fullkomliga idioter. Trött för att vi inte har kommit längre, för att det konstruktiva ännu inte helt har besegrat det destruktiva i samhället.
Mitt stridsrop är till det konstruktivas försvar. Nu invänder någon säkert: tidningen skriver ju bara när det hänt någonting dåligt. Och visst har de en poäng. Medierna är inte alltid så konstruktiva som de skulle kunna vara. Snabba, oväntade och negativa händelser gör sig bra i tryck. Men det är först när medierna bara skriver positiva nyheter som man kan man räkna med att det står riktigt illa till.
Det är de goda nyheterna.
Jag hoppas innerligt att alla som har den ungdomligt naiva tron att världen går att förändra till en mer konstruktiv plats verkligen försöker.
Vi är många som har viljan. Åtminstone i några år till.
redaktör och ansvarig utgivare
