Det verkar som att mitt liv går ut på att känna,
outtröttligt frammana vad jag önskar, alltid på gränsen
till ett du.
Känslor övervintrar;
mytiska, nedkylda djur i en hemlig grotta.
En dag vaknar jag ur slummern,
förnärmad över att inte ha sett mig själv på så länge
hälsar jag blygt på mig, prövar rösten
men hittar bara dig där.
Därpå ska allt självklart avfärdas eller nej,
kanske inte, eller jo, kanske det.
Det blir alltid ett herrans liv varje gång någon lär sig flyga
Det är ett mirakel, ett mirakel
Det är alltid ett mirakel.
Det spelar ingen roll att gruset just dragits ur ens ögon,
att en är utmattad,
önskar somna om, rulla runt och snooza vidare.
För om du ligger vaken, då sover inte heller jag.
Veckans dikt skriven av Linus Gisborn. Varje vecka publiceras en dikt på Kulturbloggen.
