Politikerna måste stoppa utbyggnaden av högskolan. Kvalitet måste gå före kvantitet, anser Philip Norrman, utbildningspolitisk krönikör.
De senaste 20 åren har det skett en stor expansion av det svenska högskoleväsendet. Det har inneburit att antalet högskoleplaster ökat, nya högskolor öppnats och ett flertal högskolor ombildats till universitet. Det är i det stora hela något positivt. Tyvärr, finns idag risken att mycket av utvecklingen gått allt för snabbt, och därmed bidragit till att kvalitén försämrats.
I en artikel på DN-debatt vädjar tre företrädare från Sveriges akademikers centralorganisation, Saco, till politikerna att tänka om beträffande utbyggnaden av det svenska högskoleväsendet. Saco menar att i framtiden bör resurserna läggas på den befintliga utbildningen i stället för utöka antalet platser på landets lärosäten.
Vid 24 års ålder hade nästan hälften av alla ungdomar påbörjat en utbildning vid landets universitet eller högskolor. Att då ytterligare öka antalet platser ter sig märkligt. Mycket tyder på att utvecklingen redan idag har gått för långt. Till exempel finns det stora brister vad gäller kvaliteten på de svenska universiteten och högskolorna. I Universitetskanslersämbetets kvalitetsutvärderingar får var femte utbildning underkänt och resurserna har inte ökat i omfattning för att motsvara ökningen av antalet studenter.
Även Tysklands förbundskansler Angela Merkel är inne på samma linje. I ett uppmärksammat uttalande kritiserar hon den internationella samarbetsorganisationen OECD för att de har valt att börja ranka länder efter antalet universitetsstudenter. Hon menar att fokuseringen på universitetsstudier måste minska som gör att det blir svårt att påtala fördelarna med det tyska systemet, där lärlingsutbildningar utgör ett fullgott alternativ till akademiska studier. Länder som Spanien och Portugal, i vilka många akademiker går arbetslösa, bör ta efter det tyska systemet. Ett system som levererar låg arbetslöshet.
Allt för många politiker fortsätter att argumentera för fler högskoleplatser som ska lösa alla slags problem från bättre matchning på arbetsmarknaden till avbefolkningen av glesbygden. Att det nu finns tankar om att kvalitet ska gå före kvantitet måste ses som hoppingivande.
