LITTERATUR Morten Øen – Tellemarck (Oktober)
Tellemarck är en preapokalyptisk, självrefererande sci-fiwesternsatir skriven av en prisbelönt poet. Boken börjar med att romanjaget – som delar namn och yrke med författaren själv – är på god väg att dricka och onanera sig till döds. Øen har fått nog av konceptuellt historieberöttande och har isolerat sig efter den äcklande mediabevakningen av terrorattentaten i Norge 2011. I väntan på att dra sitt sista andetag med Top Model i bakgrunden har han samlat ett lager av gourmetmat och hemmagjort morfin. Øens undergång avbryts av att det statligt finansierade konstfotografen Frank – som har varit en huvudperson i tidigare romaner av Øen – knackar på och vill ha nycklarna till Øens exflickväns galleri.
Frank ställer ut tjuvlånade pornografisk fotokonst av tonårsflickor i Nissedal, medan Øen febrigt dricker och drar tungan över sin ruttna tanduppsättning. Sen slungas vi plötsligt in i en apokalyptisk western, då Øens hus hamnar mitt i en skottlossning. Tellemarck är nämligen befolkat av klaner som styr hela dalen med revolvrarna i bältet. Därifrån går det utför med snöstormar och en möjlig domedag. Precis hur världen ska gå under är något oklart, men blandningen av revolvermän och apokalyps framstår som en rolig lek med populärlitteraturen. Frank och Øen, som har väntat på världens undergång hela tiden, är märkvärdigt dåligt rustade att tackla krisen när den väl kommer. De senaste årtiondena har nämligen lagts på att jaga statliga stipendier och se realityteve. Det som följer är en vild flykt över vidder och fjäll, skottlossning, knullande och explosioner.
Att återberätta handlingen på det här sättet kan få flera läsare att rygga tillbaka, men det här är storslagen satir som blandar western med sci-fi, toppad med stöddig, självrefererande språkkänsla. Humorn är beckmörk och träffsäker. Den verkligen Øen har gett ut flera diktsamlingar och det märks. Även det norska kulturlivet körs med i Tellemarck. Författaren och musikern Cornelius Jakhelln dyker exempelvis upp tillsammans med ett gäng andra norska författare på ett övergivet fjällhotell. Hela gänget är förhatliga, humoristiska nihilister som läser Rimbaud för varandra i väntan på att världen ska gå under. Om du vill läsa något konstigt och ofantligt roligt i vinter, låt det bli Tellemarck.
Text Julie Kalager
Tidigare publicerad i Universitas
Översättning från norska Philip Stålhandske
Recensionen är en del av litteratursamarbetet ”Nordiska Studentaviser” mellan svenska Lundagård, finska Studentbladet och norska Universitas.
