På söndag är det den internationella kvinnodagen. Det är dags att vi flyttar problembilden till det verkliga problemet: mäns informella inkvotering av män, skriver utbildningspolitiska krönikören Angelica Kauntz.
Lunds universitets har en könspyramid. Pyramiden tar utgångspunkt i en majoritet kvinnliga studenter för att sedan sakta men säkert trappa av till 76 procent manliga professorer på toppen. Vissa fakulteter kommer närmare 85 procent manliga professorer! Vårt universitetet har en alldeles utomordentlig kunskap om maktstrukturer och framgångsrik forskning på ämnet, men klarar där till inte att bryta sina egna maktstrukturer. Strukturer som forsätter att existera och åtgärderna för att bryta dem är under all kritik.
När ämnet om den ojämställda representationen dyker upp tenderar personer inom akademin att använda sig av en aktiv okunskap. Det innebär att personer som är fullt kapabla att ta till sig hur det förhåller sig, istället håller sig okunniga. I detta fall handlar det om att aktivt inte känna till eller vilja veta om de faktiska orättvisorna. Istället hänvisas till löst tyckande och fördomar än till fakta. Precis som professor Agnes Wold säger i sitt sommarprat så är personer inom akademin fullt kapabla till att ta till sig fakta om det ojämställda universitetet – hade de inte kunnat ta till sig fakta på sitt eget forskningsproblem hade de varit uteslutna för länge sen.
När det talas om kvinnliga akademikers villkor och karriär är den aktiva okunskapen stark. Det talas ofta om att kvinnor inte söker, inte finns och att kvinnor ”gör fel val” – framförallt föräldraskap. Konflikten om bristen på kvinnliga professorer förläggs till hemmet och individen, som i sin tur syftar till att frigöra universitetets ansvar. För som alltid annars flyttas skulden till de som diskrimineras eller förtrycks. Det är inte där problemet ligger. Det är dags att vi flyttar problembilden till det verkliga problemet: mäns informella inkvotering av män.
Oavsett om rektor vill avsätta miljoner till att ”lösa” problemet om den ojämställda representationen, behöver vårt universitet arbeta med sina egna maktstrukturer och jämställdhet på alla nivåer. Vi måste sluta fokusera på att skriva policys och faktiskt fokusera på varför personer som ej passar in i normen stängs ute från en akademisk karriär.
