Det krävs kontakter för att bli doktorand. Svågerpolitik vid antagningen gynnar studenter från det egna universitetet.
– Som utomstående tror man att man har lika stor chans som alla andra när doktorandtjänsterna utannonseras men egentligen så sker den riktiga antagningen tidigare, säger en anonym doktorand.
En rapport från Högskoleverket visar att åtta av tio forskarstuderande i Lund också har genomfört sin grundutbildning i Lund. Detta trots att alla tjänster som finansieras med fakultetens pengar enligt universitetets policy måste vara öppna för alla sökande.
Blir handplockade
På vissa institutioner i Lund är konkurrensen om platserna hård, med i genomsnitt sex sökande per plats. Många studenter jobbar mycket och länge för att få chansen att forska men kommer trots det inte in. Enligt Högskoleverket är antagningen på många universitet långt ifrån så öppen som den borde vara vilket kan leda till svågerpolitik.
– Vissa blir helt enkelt handplockade, trots att tjänsten varit utlyst så går det att manipulera processen så att man får den man vill ha, säger doktorandombudsmannen Andreas Lundin.
Han menar att det finns problem med antagningen på vissa fakulteter.
– Det fungerar olika på olika fakulteter, vissa är mer öppna i antagningsprocessen och har antagningsnämnder men på vissa fakulteter är det en enda person som bestämmer vilka som antas, säger Andreas Lundin.
Inofficiell antagning
Det har varit något av en öppen hemlighet att antagning på vissa institutioner inte görs enligt reglerna. Att svågerpolitik och interna uppgörelser styr antagningen snarare än objektiva beslut. En anonym doktorand på LTH som Lundagård talat med bekräftar den bilden.
– Som utomstående tror man att man har lika stor chans som alla andra när doktorandtjänsterna utannonseras men egentligen så sker den riktiga antagningen tidigare. Man tar någon som varit projektanställd eller gjort examensarbete på avdelningen, det är den riktiga antagningen. Så fungerar det med nästan alla doktorandtjänster på min avdelning.
Blir lovade jobb
Många av de som blir doktorander har gått igenom en antagningsprocess som inte är officiell eller öppen på något sätt och som föregriper den policy som universitetet satt upp.
– För det mesta är det så att man gör ett examensarbete och professorn tycker att det funkar bra med den personen. Då gör man ett avtal där man går som projektanställd under obestämd tid tills professorn får pengar till en doktorandtjänst. Många här är lovade en doktorandtjänst men går egentligen helt i ovisshet om och när de kommer att få den, säger den anonyma doktoranden.
Kartläggning på gång
Universitetets ledning är medveten om problemet med antagningen och antog under 2006 nya regler för hur antagningen ska gå till. Prorektor Ann Numhauser-Henning har ansvar för forskarutbildningen vid Lunds universitet.
– Åtta av tio är för mycket, framförallt är det för mycket om antagningen gått till på ett olämpligt sätt. Det är oroande men det kan också bero på att vi är ett forskningsinriktat universitet och på att det är långt till andra lärosäten som skulle kunna vara alternativ, säger Ann Numhauser-Henning.
En undersökning som universitetet ska göra under det kommande året ska kartlägga hur vanlig den här formen av antagning är.
Ann Numhauser-Henning säger sig vara medveten om problemet men har inga klara besked om hur det ska åtgärdas.
– Jag vet att det finns prefektantagning kvar, alltså att det är en prefekt som tar beslutet men även där bör det ske tillsammans med andra på institutionen. Vi vet ännu inte om alla lever upp till de nya reglerna och vi får återkomma till vilka åtgärder vi kan ta när undersökningen är färdig men det kommer inte att handla om att vi gör något åt enskilda fall. Vi hoppas att alla rättar in sig i ledet och följer antagningsordningen, det är vad jag förväntar mig, säger Ann Numhauser-Henning.
Finansieringen styr
Ett annat problem är enligt Andreas Lundin att det finns tjänster som finansieras externt av företag eller av sökanden själv med egna pengar.
– Det finns ett bestämt antal platser på forskarutbildningen och man lägger till en plats om någon kommer med extern finansiering. Men egentligen begränsas antalet platser av att det behövs handledare och lokaler till alla och en person med extern finansiering väljs inte bort, säger Andreas Lundin.
Även det här bekräftas av den doktorand Lundagård talat med.
– Nästan alla här är finansierade med externa medel och jag tror att det beror på att många avdelningar har väldigt osäker ekonomi, de måste söka pengar hela tiden för att kunna fortsätta forska. Därför tar man in folk som har finansiering.
“Små kungariken”
Det finns ett tydligt missnöje bland doktorander med hur universitetets ledning hanterar de här problemen.
Doktorandombudsmannen Andreas Lundin har själv tagit emot ett flertal klagomål från forskarstuderande som lever med usla villkor och i ovisshet om de kommer att få fast tjänst.
Doktoranden Lundagård har talat med säger så här:
– Det är väldigt dåligt styrt uppifrån, avdelningarna är som små kungariken där det finns en professor som gör som han vill. Jag blev helt chockad när jag kom hit och såg hur det går till. Man håller varandra om ryggen och ledningen gör inget åt de problem som finns här.
Prorektor Ann Numhauser-Henning håller med om att det finns problem men framhåller att ambitionen är den rätta.
– Vi vill så klart få de bästa studenterna till forskarutbildningen och att studenter inte handplockas utan att tjänsten utlyses. Det finns skickliga studenter på andra universitet som våra processer måste innefatta. Vår avsikt är att undersöka vilka antagningsformer som används och hur stor del av rekryteringen som är intern, säger hon.
Doktoranden på LTH som Lundagård talat med är inte lika optimistisk.
– Det finns ingen riktig insyn i hur universitetets avdelningar fungerar och de fungerar dåligt, det här behöver komma ut i ljuset.
Illustration: Axel Nordin
