Att bo på nation är ibland en utmaning. Men vart går gränsen för vad man ska behöva stå ut med? Studentlivskrönikör Tindra Englund funderar kring vad nationslivet egentligen innebär för dagens studenter.
Det är natten mellan tisdag och onsdag och klockan är tjugo i tre på morgonen. I vanliga fall hade jag befunnit mig i djup sömn. Men nu ligger jag klarvaken efter att ha väckts för jag vet inte vilken gång i ordningen. Tydligen har mina grannar fest.
Låt mig berätta något om mina grannar. De har de mest högljudda fester jag någonsin hört. Höga skottliknande ljud blandas med djup bas, körsång och vad som ibland låter som slagsmål eller misshandel.
När jag till sist kliver upp, tar på mig kläderna och kliver in i grannarnas lägenhet, vet jag att de flesta andra i korridoren redan varit där före mig. Jag har genom dörren hört folk vädja till dem att sänka och lugna ned sig. Svaren de har fått har varit dryga och i stil med att ”om man bor på nation får man faktiskt tåla lite fest”.
I lägenheten är folk halvnakna och kraftigt berusade. En grupp hoppar och skriker i kör. Jag försöker desperat göra mig hörd. En tjej säger åt mig att jag borde skaffa öronproppar.
Efter en stund blir jag uppfångad av värdarna som för ut mig i korridoren. Jag ber dem vänligt att sänka. De lovar att göra det. Jag går och stänger min dörr, kryper ned under täcket och lyssnar. Väntar på en sänkning, men den kommer aldrig, i stället fortsätter festen som om ingenting har hänt.
I mina öron ringer orden ”om man bor på nation får man faktiskt tåla lite fest”. Men vad är lite fest och vad ska man egentligen tåla? Är det ok att sabotera sömnen för alla i korridoren? Är det detta som är nationsliv? Upphör de sociala koder som styr hur vi i vanliga fall förhåller oss till varandra helt att existera då vi befinner oss innanför nationens väggar?
Någonstans slås jag av likheten mellan denna syn på nationslivet och en charterresa. Är syftet med nationerna att de ska erbjuda studentlivets charterresor? Där svineri är något man får räkna med och där enskilda individers frihet går före majoritetens välmående?
