LITTERATUR Pia Juul – Avuncular – onkelagtige tekster (Tiderne skrifter)
”Vad är en farbror? Ett ord. Slå upp det”. Så inleds Pia Juuls nionde diktsamling, Avuncular – onkelagtige tekster. En poesisamling där fenomenet farbror, eller onkel, genomsyrar texterna och ifrågasätts. Utvecklas. Förklaras.
För en farbror är inte enbart baserat på släktrelation, min pappas bror. Utan även ett samlingsnamn för kända och okända personer. Farbrodern i glasskiosken. Farbrodern som tittar snett på dig när du cyklar på trottoaren. I ”Avuncular” lyckas Juul skapa en universell bild av att onkelaktighet, som dessutom inte nödvändigtvis har en konkret definition. Ordet får i kontexten en betryggande mening: någon att förlita sig på. Någon att anförtro, och någon som besitter svar. Skild från tanken att onkeln måste vara en man, eller ens en person. Onkelaktigheten beskrivs snarare som ett slags känsla av samhörighet och lugn, i kontrast till den klassiska patriarkala tanken att en farbror har hög rang och en ansvarsroll.
Genomgående teman är natur och död. En blandning av naturlighetens skönhet, sjöar och snö. Och det makabra i att slå ihjäl en mus med en kvast. Kontraster mellan gott och ont. Mörka och kalla januari som lyses upp av solen. Krigen och terrorn där alla ska dö och onklarna som omfamnar, välkomnar.
Pia Juul debuterade med diktsamlingen levende og lukket 1985 och har under tjugo år publicerat tjugo böcker, blandat noveller med poesi och romaner. Hon har även vunnit ett flertal priser samt blivit medlem i Det Danske Akademi. Hennes onkelaktiga texter är strukturerat ostrukturerade. Genom att kapa meningar mitt i, och hoppa ner en rad, skapar hon ett vackert och spännande flyt. Innehållet känns poetiskt utan att vara långdraget och smörigt. Mörkt utan att bli destruktivt depressivt.
”Avuncular” är en möjlighet för oss amatörpoeter att fly in i ett töcken av inspiration. Om så i alla fall för den stund det tar att fullkomligt sluka i sig stycke efter stycke. Hon lyckas göra poesi till något många kan uppskatta i stor utsträckning. Bokens kontraster mellan eufori, naturen och styrkan, och morbiditet, kriget och ensamheten, gör att läsningen blir en känslomässig berg- och dalbana. Långt ifrån monotont, långt ifrån pretentiöst. Precis som en bra diktsamling ska vara.
Som en del av litteratursamarbetet ”Nordiska Studentaviser” mellan svenska Lundagård, finska Studentbladet och norska Universitas sampubliceras recensioner av de nominerade till Nordiska Rådets litteraturpris 2015.
Läs de publicerade recensionerna här.