Mitt i handledarkaoset

Strul med handledare skapar problem för mängder av studenter varje termin. För studenten Li blev handledningen ett helvete.

Slutet av terminen närmar sig och därmed även uppsatsarbetena. För studentombudet Petra Holst betyder det bråda dagar eftersom frågor om handledare börjar strömma in.
– Det brukar vara i slutet av vårterminen de kommer i en stor bunt, säger hon.

För en stor del av studenterna förlöper uppsatsarbetet utan dramatik. Men för många uppstår problem. Det är inte ovanligt att handledaren och studenten inte fungerar ihop, något som kan skapa stora bekymmer i uppsatsarbetet.

Petra Holst betonar att det är viktigt att lyfta problem med handledaren tidigt.
– Jag har haft väldigt många handledningsärenden där studenter inte vågar gå vidare med en önskan att byta handledare. Där de säger ”jag gör detta och blir jag underkänd – då går jag vidare”. Då är det oftast för sent, det har gått för långt och studenten har kanske precis gått miste om sitt CSN, säger Petra Holst.

År av problem
En av de som drabbats av problem med handledaren är Li. För henne blev dålig personkemi med handledaren det som fick en redan slitsam situation att kantra fullständigt. Li är en aktiv person som håller igång med flera olika aktiviteter. Men hon lider också av en sjukdom som i perioder ger oerhört kraftiga smärtor och kräkningar, något som också sätter stor psykisk press på henne.

Höstterminen 2011 inledde Li sitt ettåriga mastersarbete i fysik. Till en början flöt saker på som de skulle.
– Det funkade ju okej, säger hon. Så länge jag hade hon som skulle få barn.

Handledaren var gravid. I december uppstod komplikationer. Handledaren gick på en tidigarelagd barnledighet och när Li på vårterminen åter började uppsatsarbetet fick hon en ny handledare. Enligt Li var det då problemen började.

Nedsättande kommentarer
Li upplevde att handledaren bara lyfte fram det negativa i det hon gjorde. I en situation där hon redan var hårt pressad på grund av sin sjukdom och personliga problem blev det för mycket.
– Konstruktiv kritik kan man ju lägga fram på ett mycket bättre vis. Med tiden fick jag massor av otrevliga och obehagliga kommentarer.

Handledaren har en annan bild. Hon beskriver det som en svår balansgång mellan att pressa Li till att få arbetet färdigt i tid och samtidigt ta hänsyn till hennes personliga problem.

Li beslutade sig för att prata med den ansvarige för utbildningen om de samarbetsproblem hon upplevde. Men därifrån kom ingen hjälp.
– Jag sa ju till han som var ansvarig flera gånger, om och om igen.

Den ansvarige för utbildningen viftade enligt Li bort problemen med att handledaren ”menade väl”.
– Han sa aldrig att ”då kanske vi ska göra något åt det här, så du får byta handledare om ni två inte kan samarbeta”.

Kursansvarige bekräftar
Den ansvarige för kursen bekräftar att Li flera gånger sagt att det inte fungerade med handledaren. Som student har man alltid rätt att byta handledare och som kursansvarig var han rätt person för Li att kontakta för att byta handledare.

Trots det ville den kursansvarige inte blanda sig i, eftersom han också var examinator för kursen. Han har däremot inget svar på varför han inte hänvisade Li vidare. Li fick bilden av att man inte ville ta ansvar för samarbetssvårigheterna mellan henne och handledaren.

Höstterminen 2013 förlorade Li sitt studiemedel. Hon hade inte fått ihop tillräckligt högskolepoäng för att få det förlängt. Samtidigt mådde hon allt sämre och en läkare konstaterade att hon var överarbetad. Trots det jobbade hon vidare. Hon trodde fortfarande att uppsatsen skulle gå att ro i hamn.

Slut på handledning
I början av 2014 fick Li ett besked som tog henne på sängen. Hennes arbete bedömdes hålla för låg kvalitet och hon skulle inte få vidare handledning. Arbetet skulle nu kortas och hon skulle i stället få ”mentorstid”.

Li hävdar att ingen hade flaggat för att det här var på väg att hända. I de mejl som Lundagård tagit del av framgår också att handledaren mejlat Li så sent som dagen innan hon fick besked. Då nämns ingenting om att det skulle finnas så omfattande problem med arbetet att det behövde läggas ner. Tvärtom säger handledaren att de ska höras för att arbeta vidare, trots att hon visste att arbetet inte höll måttet.

Handledaren själv beskriver det som att hon inte visste vilka krav hon kunde ställa när studenten hade en svår personlig situation.
– Jag drunknar inte i information om handledning, det gör jag verkligen inte, säger hon.

Svårt att ge dåliga nyheter
Petra Holst beskriver oförmågan att kommunicera brister i arbetet som ett vanligt problem i kontakten mellan handledare och student.
– Många har svårt att lämna ut dåliga beslut och meddelanden till studenterna, men de gräver bara en djupare grav. Det blir både svårare för studenterna och för de som hanterar studenterna om man inte berättar sanningen direkt.

Prefekten på Lis institution känner igen Petra Holst bild av att handledare ofta har svårt att ge raka besked när uppsatser inte håller måttet.
– Jag kommer från Tyskland, jag upplever det som ett allmänt svenskt problem.

Resultatet blir att studenter jobbar på i blindo, utan att veta att arbetet dras med stora problem. Petra Holst har haft flera ären- den där studenter fått komplettera trots att handledaren sagt att arbetet var bra. Vissa så många som tio gånger på raken.

Förlorad tid
Li lovades hjälp efter tre dagar, men hela vår- terminen gick innan situationen löste sig. Hon var inte registrerad på några kurser och fick inget CSN. Det var först i juni institutionen satte henne i kontakt med en mentor, som skulle hjälpa henne att slutföra ett nedkortat masterarbete.

Den nya mentorn var ljusningen för Li. I dag är hon åter igång med arbetet.

Hennes masterexamen har kortats och det verkar som om hennes mentor kommer kunna handleda henne uppsatsen ut.

Att det funkar bra med den nya handledaren menar hon också visar att problemet var personkemin och att situationen hade kunnat lösas om hon fått byta handledare tidigare.
– För min del har det varit bättre, eftersom det är en person jag kan samarbeta med och vi förstår varandra. Det får jag nog säga är det absolut viktigaste, att det är någon som förstår.

Men för Li är skadan redan skedd.
– Det har tagit så mycket tid av mitt liv, när jag hade kunnat haft jobb och allt möjligt.

Li heter egentligen något annat.