För exakt tre år sen satt jag med ett gäng på studiecentrum varje dag från morgon till kväll. Vi skrev alla uppsats inom olika ämnen men gemensamt var att vi alla skrev kandidatuppsats. Ibland tänker jag tillbaka på de veckorna med glädje, ibland med ångest. Jag kan nog i alla fall tacka mina fina kompisar för att uppsatsen blev klar i tid.
Den första uppsatsen jag skrev var min b-uppsats i statsvetenskap. Sista veckorna innan inlämning, mitt upp i jul- och nyårstider, slet jag och min uppsatspartner varje dag. Natten innan inlämning satt han uppe till morgonen och skrev. Jag gick gupp tidigt på morgonen, ringde honom för att bekräfta överlämningen, läste igenom en sista gång och vandrade sedan som en zombie upp till Eden och lämnade in den.
Jag har nog aldrig varit ute i så god tid med en uppsatsidé som nu, och jag har nog heller aldrig varit så effektiv vad gäller materialinsamling. Men vissa saker kommer nog aldrig ändras. Trots att jag denna gång sedan länge vetat att jag kommer lämna in uppsasten i augusti och trots att jag jobbat på denna uppsats sedan januari tvivlar jag inte på att jag i början av augusti åter kommer sitta där med sömnbrist och försöka bli klar i tid. Frågan är vem som då ska sitta vid min sida och peppa mig. Jag får nog hoppas på att det finns fler MFS:are eller andra eftersläntare där ute som vill sitta i Lund eller Malmö i juli-augusti och dela glädje och ångest.
Avslutningsvis ett stort grattis till er som lämnar in uppsatsen i dagarna, förhoppninsgvis en examen, och kanske några vänner, rikare.
