Universiteten måste stärka humanioras ställning. Det skriver utbildningspolitiska krönikören Angelica Kauntz.
Det starkaste minnet för mig när min utbildning blivit förringat var vid ett läkarbesök. Läkaren frågade mig vad jag studerade. Jag svarade glatt att jag läste statsvetenskap och tidigare praktisk filosofi, varav läkarens kommentar var att ”Ja, men det får du ju inget jobb på.”. Svenskt näringsliv har tidigare propagerat för att humanister ska få lägre studiemedel och Moderata studenter pratar om onyttiga utbildningar som inte leder till jobb. Myten om att humanister inte får jobb och att humanisters kompetens inte är något värt måste brytas.
Nu är det så att humanister får jobb efter sin utbildning. Alla humanister pluggar inte till ett specifikt yrke så som är självklart i en läkar- eller juridikutbildning. De humanistiska kunskaperna om mänskligt tänkande och kultur, det kritiska tänkandet och den analytiska förmågan behövs i alla samhällssektorer – humanister har oftast en bredare ingång på arbetsmarknaden än andra utbildningar.
Myten om att humaniorastudenter inte har någon framtid är ett upprepande mantra. Kunskapssynen är skev, vilket märks tydligt i hur resursfördelningen till universitetets utbildningar fungerar. En humaniorastudent är den student som har minst lärarledd tid vid universitetet, något som återger bilden av vilken ”peng” studenten får för sin utbildning.
Samhället står inför stora utmaningar på arbetsmarknaden. Allt fler jobb automatiseras och tekniken utvecklas i allt större takt. När fler jobb automatiseras ställs det högre krav på andra typer av kunskaper.
Vi står inför större behov av sortering, gallring och arkivering av den ökade informationsmängden, en ökad globalisering och nya samhällsutmaningar. Det är där vi behöver den humanistiska kunskapen! Kunskapen som sätter människan i centrum för att förstå hur vi lever och tänker. Kunskapen som är nödvändig för en fungerande utveckling – som ser till mer än de ekonomiska värdena och tekniska kunskaper.
Det behövs satsas på humaniora. Ändå ser samhället ner på de humanistiska kunskaperna. Inte allt för sällan är det studenterna själv som bär ansvaret för att bevisa, förklara och utbilda i vad för typ av kompetens de får av sin utbildning. Lärosätena måste ta ett ansvar och ge studenterna en bättre arbetslivsanknytning och prata mer om den humanistiska kompetensen. För om vi ska stärka humanioran behövs den först och främst stärkas på landets lärosäten.