En växande studieskuld har de flesta studenter gemensamt. Något som kan leda till både skräck och tacksamhet. Studentlivskrönikör Tindra Englund funderar kring hur räntor angår henne.
Jag ligger i Stadsparken och solar, lyssnar till fågelkvittret och njuter av mina bara fötter mot det frodiga gräset. Livet känns rätt enkelt ändå. Som av en händelse slösurfar jag in på CSN:s hemsida, jag brukar ibland göra det för att få lite perspektiv. Efter snart fem års studier börjar summan för vad som en gång ska betalas tillbaka bli skrattretande hög.
Visst, om man läst till läkare eller jurist och snart började närma sig en färdig examen, då hade man säkert kunnat betrakta den växande siffran med ett lugnt jämnmod. Men som samhällsvetare, halvt färdig med en journalistutbildning, på väg ut i ett arbetsliv där det görs omfattande nedskärningar. Hur ska man då titta på dessa siffror, med skräck och ångest? Eller kanske med tacksamhet och en gnutta humor?
Jag väljer det senare. För jag är oerhört tacksam för detta lån som möjliggjort en fantastisk resa genom livet, som gjort att jag kunnat få lära mig så mycket om hur världen fungerar och varför.
Och humor eftersom jag inser att det antagligen kommer att ta mig resten av mitt liv att betala av detta lån. Ett lån som skulle räckt till ett mindre hus på valfri landsbygdsort. Fast det är klart, i en tid med negativ reporänta och hot om en sprickande bostadsbubbla är ett CSN-lån trots allt långt ifrån det värsta man kan ha på nacken.
Räntan på CSN-lånet är nämligen rekordlåg och ligger nu på endast en procent och enligt en artikel kan den under det följande året sjunka så lågt som till 0,6 procent. Detta är glädjande nyheter för alla studenter med stora siffror på nacken.
En sak som jag inser när jag tittar på lånet och dess avbetalningsplan är att jag nog borde ha bättre koll på vad som händer med vårt lands ekonomi just nu. Att detta med räntor som känns så väldigt abstrakt, faktiskt angår mig personligen. Att räntan på mitt CSN-lån kommer att påverka hur mitt liv ser ut, i vart fall under en avbetalningstid av, ska vi säga 25 år?
