Under sommaren var hon på plats i Almedalen. I höst startar Lunds universitets biblioteksuppdrag, där Åsa Grunning ska se till att forskningen inte stannar på universitetet.
Vad innebär ditt jobb?
– Jag är samverkansansvarig på universitet. Det är verkligen en dum titel, jag är inte ansvarig för alla samarbeten utanför universitetet. Men mitt uppdrag handlar om att skapa nya mötesarenor för dialog utanför universitetet. Alltså att få ut forskning till allmänheten.
Varför är Lunds universitet på Almedalen?
– Jag får den frågan väldigt mycket. Många tycker det är märkligt eftersom det anses vara ett politiskt möte. Men det är inte det längre, den stora viktiga biten är nätverkandet. I många av de frågor som det forskas kring finns politiken i grunden. Därför är det lämpligt att vara på plats.
Varför är ditt uppdrag viktigt?
– Jag tycker det är ganska givet att det existerar. Det finns ingen forskning som bara är bra för sin egen skull, det måste finnas ett större syfte. Med mycket forskning är syftet givet, med till exempel medicinsk forskning.
– Men skattebetalarna är den viktigaste forskningsfinansiären vi har, och det hänger ihop. På så sätt finns en skyldighet att rapportera och berätta om sin forskning för allmänheten oavsett om de bor ute på landet eller i stan, om det är organisationer, kommuner eller vem som helst som finns utanför lärosätet.
Varför behövs tredje uppgiften?
– Det är ett sätt att ge forskningen en tyngd. För lärosätet i sig är det också viktigt att nå ut, tycker jag. Det är ett sätt att sprida vad man håller på med. Plus att forskarna behöver träna på att titta på sin egen forskning – det är väldigt lätt att bli insnöad och lite nördig på sina ämnen. Att lära sig att se på sin egen forskning populärvetenskapligt, det är verkligen jätteviktigt.
Berätta mer om biblioteksuppdraget.
– Det handlar om att olika forskare besöker bibliotek runt om i Skåne nu under hösten. Först ut var Skurup i förra veckan där Ingemar Ottosson, en professor i japanska, höll en föreläsning.
– På Landskronas bibliotek anordnas istället forskarträff med mingel, med fokus på forskning snarare än ett specifikt ämne. Jag har inte velat styra utan biblioteken har sina egna visioner för hur de vill göra. Kanske har kommunen hälsoveckor, och då föredrar kanske ett bibliotek forskning kopplat till hälsa. Det finns potential att kunna bredda och styra mer när samarbetet är igång.
Vilka forskare ska hålla föredrag?
– Lite grand sin vana trogen så har biblioteken fokuserat mest på att välja forskare från humaniora och samhällsvetenskap, vilket är en liten besvikelse. De har inte riktigt utmanat sig själva – så till våren kommer jag utmana biblioteken mer med forskare som kan hålla föredrag om andra ämnen. Annars kommer jag bränna ut forskarna om jag bara kommer leta i två fakulteter, vi har så mycket mer på universitetet.
Vad har varit svårt med projektet?
– Svårigheten är att biblioteksuppdraget tyvärr inte är betalt. Även att en del forskare inte nappar för att det inte är meriterande att jobba med tredje uppgiften. Vissa forskare är mycket ute och föreläser, och har absolut fyllt kvoten med tredje uppgiften, men det gör kanske att de hamnar efter med andra uppgifter. Tyvärr räknas antal publiceringar mer i den akademiska världen än att vara ute och föreläsa för allmänheten.
– Det handlar om att det inte är meriterande att jobba med tredje uppgiften som forskare eller doktorand. Det har sett ut på det sättet så länge att det är svårt att ändra på, och det tycker jag är synd.
Tredje uppgiften
Innebär att högskolor och universitet har en uppgift att dela med sig av kunskap till allmänheten. Detta är vid sidan av de första två huvuduppgifterna, som är forskning och utbildning.
Regleras i Högskolelagen (1992:1434, 1 Kap 2 §) där det står:
”I högskolornas uppgift ska det ingå att samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet samt verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta.”
