Konst på LTH? Jojomen. En reporter och fotograf på Lundagard.se blev nyfikna och gav sig ut på konstrunda på LTH.
Ett gäng elstolpar? Ufo-landningsbanor? Rymdträd?
Jaså, en fontän, Men var är vattnet?
Fontänen är skapad av arkitekten Klas Anshelm (1914-1980) och skulptören Arne Jones (1914-1976). Den första modellen gjordes i april 1963. Den kan du finna på Skissernas museum. 1970 invigdes LTH-fontänen, notan gick på en dryg miljon som Statens konstråd betalade. Men ack och ve, den läckte och glasrutorna förstördes av stenkastning. Det fanns alltså allvarliga konstruktionsfel, fontänen förföll och blev ett hett debattämne eftersom den ansågs som ”onödig”. Inget vatten på fontänen, men vatten på sin kvarn fick däremot de som varit kritiska till det ”onödiga konstprojektet”.
När jag ser dessa ”elstolpar” för första gången i mitt liv, kan jag också tycka att det var bortkastade pengar. Men visst skulle de komma till sin rätt en vacker dag med solstrålarna skinandes genom glaskaren, som får vattnet att gnistra
Idén var att pumpa vatten från sjön Sjön elva meter upp till det högsta glaskaret där det sedan rann nerför de olika glaskaren innan det kom tillbaka till Sjön igen. Men den var bara i drift ett fåtal gånger och sista gången var 18 augusti 1996.
En fungerande modell ska finnas på Studiecentrum.
Stålskulpturen är snyggast
Ett stenkast därifrån, utanför Matematikcentrum finner vi en stålskulptur, även den ritad av Klas Anshelm. Dagen till ära har någon kastat i en cykel. Fast kanske har cykeln varit där ett tag. Fotografen menar att den känns bekant. Någon har också kedjat fast en rosa triangel.
Detta är enligt undertecknad det snyggaste konstverket på området. I LTH-nytt nummer 2/1999 skriver Göran Frankel om skulpturen som inte tycks ha något namn. Den är troligen inspirerad av en geometrisk modell som finns i Matematikcentrums samlingar. Anshelm hade en mindre modell i sin trädgård. Den större varianten tillverkades i rostfritt stål 1965 och är donerad av Avesta Järnverk.
Vi beger oss innanför Matematikcentrums murar. På en av tegelväggarna hänger ”Utan titel”. Ett färggrant konstverk av Holger Bäckström, född 1939 målat i plastfärg på träskivor, gjord till ett av de första färdiga LTH-husen.
Diabas, betong, plast, jord – och stål
Utanför studiecentrum finner vi på en liten kulle ett gäng rosa- och blåmålade (läs: nedkladdade) grisar i okänt material. Inte långt därifrån finner vi en tusenfoting i samma kulör med texten ELFA. En studentskapelse?
Vi riktar i stället blicken uppåt. På E-husets tak cirkulerar en märklig skapelse. Om jag inte visste att det var ett konstverk hade jag gissat på någon slags väderstation. ”Healing the earth” är skapad av Olle Bonniér, född 1925. Statens konstråd gav Bonniér uppdraget 1983 men han blev färdig först tio år senare. Skulpturinstallationen är uppförd 1987 i diabas, betong, plast, jord och rostfritt stål. Installationen ska symbolisera ett kretslopp mellan de olika elementen, från jord till himmel. Det så kallade ”membranet” som cirkulerar är byggt av flygplanskomposit och efter beräkningar av experten Sven- Olof Ridder.
Inspiration från popkonsten
Utanför kårhuset är inspirationen hämtad från Stonehenge. Jörgen Haugen Sörensen, född 1934, är skaparen av stenskulpturerna i portugisisk granit. ”Vikten” heter stenen närmast kårhuset. ”Skeppet” och ”Väggarna” ligger närmast V-huset. Tillsammans väger de 83 ton! Skulpturerna kostade 1,5 miljoner kronor varav 800 000 betalades av statens konstråd.
Mittemot uppe på en gräskulle sticker tre jättelika gula krokiga spikar ur jorden. Kanske några studenter som varit i farten igen?
Vi fortsätter vår vandring mellan cyklande studenter och jättelika stenar bort mot V-huset.
I foajén möts vi av Cadillac Eldorado, en poppig tavla i starka färger. Den köptes 1967 av Statens konstråd till V-husets invigning (på uppmaning av Klas Anshelm). Konstnären John E Franzén, född 1942, bodde i flera år i USA och hämtade inspiration från amerikansk popkonst. Konstkritikern Ulf Linde uttrycker sig i en bok som finns utställd intill konstverket: ”Målningen är en euforisk dagdröm om manlig potens och kvinnlig libido.”
Punsch blev alternativt bränsle
Inne i kårhuset lyser konsten med sin frånvaro tills vi får syn på en glasmonter med en moped! Puchopeden. På skylten bredvid står det ”1999 firade TLTH 15 år som kår och för att högtidlighålla detta jubileum överlämnades denna moped i gåva till kåren i samband med kårhusets årsdag.”
Den gick även under namnet punschopeden då den drivs med ett 98-oktanigt specialdestillat av Flaggpunsch.
Fotnot: En stor del av faktamaterialet i texten har efter tips från i densamma medverkande intervjuperson samt artikelförfattare hämtats från en artikel i LTH-nytt nummer 2, 2005.
Bild: Emil Langvad
