Vi har vaknat! I en tvåplansvilla i Mölndal. Inte för att vi följde med en 47-årig förlagspamp på efterfest i går, utan för familjen som bor här är gamla vänner till litteraturvetar-Mattias. De hälsade oss med öppna armar i går kväll – o vilken fröjd det var att kliva in i denna underbara bubbla av kärnfamiljsmys. Fadern i huset sa att jag var söt, Marcus fick ingen liknande komplimang, vilket tände en obehaglig gnista i hans ögon; fram till sent på natten var han övertygad om att vi hade en komplimangs-tävling. När en tjej på Pustervik sa att jag hade fin klänning skrek Marcus ”OKEJ. 2-0!!!” innan han stormade iväg på jakt efter egna poäng. 2-0 blev slutresultatet.
På Pustervik var vi! Där hölls Galagos bokmässefest (10-årsjubileum!). Kul samt skoj. Såg sista låtarna på ett bands spelning. Mattias uppger att han frågade cirka åtta pers i publiken vilket band det var, och att alla svarade ”ingen aning”. Till slut stod det klart att bandet i fråga hette Wildhart. Vi är numera fans av Wildhart! De lät mycket bra.
Kändisspaning var någonting som präglade aftonen. De flesta gånger gick det till typ såhär:
Jag: ”Kolla, Åsa Linderborg.”
Marcus: ”JA DET ÄR JU ÅSA LINDERBORG!!!” varpå han galopperade iväg genom folkmassan med kalufsen dansande kring hans ölmarinerade huvud.
Vidare skymtade vi exempelvis Leif Pagrotsky, Martin Aagård, Rossana Dinamarca. Ni förstår ju att namn som dessa får en vänsterintellektuell pojkspoling som Marcus att gå fullständigt i taket.
Shout out louds var överraskningsakt vilket gladde Marcus och Mattias (eller M & M/Eminem jag gör mitt bästa för att etablera som nick för de båda), själv är man lite mer svalt inställd till den typen av killbandsindie. Men det var trevligt, absolut! Vi fick beskåda något alldeles unikt, nämligen ett misslyckat försök till en stage dive. Hon bara föll rakt ner på golvet. Otroligt.
I övrigt bestod kvällen av mysiga, ganska vanliga, utekvällsgrejer; man träffar en vän man inte träffat på länge så man skriker när man ser varandra och pratar oavbrutet fast man borde dansa, man tappar bort sina vänner och står ensam i den regniga rökrutan med ett vägarbete i full gång tjugo centimeter från ens öra och njuter av att vara i goa Göteborg, man dansar lite, man konstaterar att Göteborgshipster är lite RENARE, lite GLITTRIGARE än Malmöhipsters. Man har det gött!
Kvällen avslutades med djupa samtal om kärleken och existensen i en taxi vars kortläsare skulle visa sig vara ur funktion varpå vi fick swisha taxichauffören. Kanske lite suspekt men också väldigt smidigt.
Detta var alltså inledningen på vår fantastiska bokmässeresa. Vi är mycket nöjda med den! Jag sov på en sån jättehög luftmadrass med Eminem på varsin soffa en liten bit bort och tänkte innan jag somnade att om inte detta är lyx I don’t know what is!!!
Snart ska vi ta oss bort till själva mässan. Ser fram emot det men är lite orolig för att jag inte ska kunna kontrollera övriga sällskapets excitement. Men det är ett senare problem.
