Lägret i kroatiska Opatovac är den nya flaskhalsen för syriska flyktingar. Från insidan hörs frustration från människorna som tvingas köa dag in och dag ut. Mitt i smeten finns lundastudenten Vera Telemo.
– Kärlek på gång! utropar den tidigare krögaren Kurdawan Chaomar när det är dags för att servera en varm gryta till förbipasserande flyktingar.
Ett tiotal volontärarbetare har byggt upp ett soppkök längs med vägen. Några stenkast därifrån har ett hundratal poliser bildat en kedja framför tusentals flyktingar som vill från Serbien till Kroatien. Med många timmars mellanrum tillåts några hundra flyktingar åt gången att lämna den massiva kön för att ta sig vidare de 17 kilometer till flyktinglägret i byn Opatovac.
”Vi körde vi sjuka barn”
I klungan av flyktingar finns barn, gamla och sjuka. Ibland går det bussar till flyktinglägret, men ibland inte.
– I går körde vi sjuka och små barn. Vi valde ut barnen som var under fyra år. Men det var ändå jättemånga som fick gå, kanske 90 procent av alla, säger volontären Vera Telemo från Fiskebäckil.
För fem dagar tog sig studenten Vera Telemo ner till Kroatien med bil. Hon pluggar för tillfället miljövetenskap i Lund och skriver C-uppsats om allmänningens tragedi. Men i Kroatien hjälper hon volontärgruppen ”Hjälp Jocke att hjälpa”. I dag bistår hon två svenska kockar och en krögare med att hacka grönsaker och att dela ut varm mat.
– Vem som helst kan hjälpa till. Det är bara att hugga tag i någon med reflexväst och fråga vad som ska göras. Oftast handlar det om något så enkelt som att dela ut vattenflaskor, bre mackor eller att dela ut filtar, säger hon.
Nyanlända möts av poliser
Efter att ha åkt buss eller vandrat möts nyanlända flyktingarna av poliser. De föser flyktingarna vidare mot kön som leder in i flyktinglägret. Att väl komma in i flyktinglägret går fort, men att ta sig ut tar längre tid. Vid utgången är det trångt och kaotiskt – kravallpolisen skriker och använder ibland pepparspray.
– Sitt ner! Sitt ner! skriker en polisman som har batongen tillhands.
Men flyktingarna måste gå via lägret för att få en plats på bussen till den ungerska gränsen. Bussar töms och tomma bussar fylls men många tycker att processen är för långsam.
Inne i lägret vid gröna armétält sitter några syriska män och protesterar. På röda liggunderlag till plakat har de skrivit: ”Vi är människor inte djur”, ”släpp ut oss”, ”Var är Europa!”. Omar Hayo är syrisk bränsleingenjör och berättar att situationen i flyktinglägret är mycket dålig. Tillsammans med sina vänner överväger de att fly.
– Det är för mycket folk och kösystemet till bussen fungerar inte. Samtidigt behandlar polisen oss snarare som får än som människor, säger Omar Hayo.
17 avsvimmade människor bärs ut
Vid den folktäta utgången, bakom stängsel och taggtråd, bärs 17 avsvimmade människor ut inom en dryg timme. Ibland med bår, ibland med en polis i varje lem. Det är brist på vatten, samtidigt som familjer splittras när bussarna ska bordas. Enligt Lydia Gall från Human rights watch är det ett stort problem att familjer ofta splittras i just Kroatien.
Flyktinglägret är noga övervakat av poliser och ingen person tillåts lämna. Samtidigt för de inte heller någon information om hur länge de måste vara kvar.
Men i flyktinglägret hörs inte bara polisers skrik och frustrerade människor. Ibland syns ljusa avbrott med lekande barn, människor som spelar musik och skämtar. Också volontärernas helhjärtade engagemang sätter en positiv färg på den katastrofala tillvaron.
Vid gränsen har det blivit natt och polisen släpper fram ytterligare ett hundratal flyktingar.
– Kärlek på gång! ropar Kurdawan Chaomar när den nya grytan ska serveras. En del flyktingar gör en utmattad rusning mot vatten och mat innan de skyndar vidare för att ta plats på de sista bussarna mot flyktinglägret. Där väntar ytterligare timmar av ovisshet.
