Lundensiska litteratursällskapet bjöd på erotik på måndagkvällen. Två litteraturvetare då var inbjudna till samtal om sexualitet på 1800-talet.
I ett nersläckt SOL har en stor skara samlats med rödvin i muggar av plast. Kanske är det temat för kvällen ”Erotik och emancipation i det sena 1800- talet” som lockat lite extra.
– Jag har alltid sett Verner von Heidenstam som en aristokratisk stofil. Men efter att ha läst Heliga Birgittas pilgrimsfärd blev jag fascinerad. Just hur han skildrar kvinnor och mäns sexualitet, säger Cristine Sarrimo, kulturskribent och litteraturvetare.
Fascination för orienten
Cristine Sarrimos bok Heidenstams harem ges ut i april. I Heidenstams självbiografi Hans Alienus beskrivs ett harem med bland annat en 11- årig flicka, som vuxna män rivaliserar om. Cristine Sarrimo menar att det är en idealisering av en flickas kropp.
– Varför en 11-årig flicka? Det har ingen kommenterat, säger hon och berättar vidare:
– Den visar också på tidens föreställning om orienten. Det orientaliska blev ofta erotiserat och androgyniserat. Den arabiska mannen androgynserades ofta och sexualiserades även i viss mån.
Cristine Sarrimo beskriver just imperialismens betydelse då människor tvingades konfronteras med andra länders föreställningar och det uppstod en slags exotism för de här länderna.
Litteratur- och genusvetaren Eva Borgströms bok Kärlekshistoria, som även den ges ut i april, tar upp kärlek mellan kvinnor i 1800- talets litteratur.
Kvinnors sexualitet diskuterades
Eva Borgström har bland annat studerat Fredrika Bremer, Carl Jonas Love Almqvist, Strindberg och Ellen Key för att se hur synen på sexualitet var på det sena 1800- talet.
– Utan manligt könsorgan och manligt temperament skulle inte sexualitet vara möjligt. Kvinnors kroppar representerar sexualiteten, men det är mannen som gör den, fortsätter hon.
Men det finns litteratur, om än sällsynt för den tiden, som beskriver kärlek mellan kvinnor på ett öppet sätt.
– Mina två favoriter är Mathilda Roos och Vilhelmine Saale, säger Eva Borgström
Hon menar att det var under den här tiden som man sökte ord för sina känslor och sin identitet. Det var då som begreppen homosexualitet och heterosexualitet myntades.
Både Eva Borgström och Cristine Sarrimo beskriver också en oro över att heterosexualiteten var hotad.
– Strindberg talade om att kvinnorna skulle förloras in kvinnlighet och viljan att föda barn, säger Eva Borgström.
Var Strindberg en kvinnohatare? Eva Borgström replikerar Cristine Sarrimo på det påståendet.
– Strindberg ville bara försvara sin heteromanliga dygd sa han själv, menar Eva Borgström.
– Ordet kvinnohatare var i den här kontexten manligt sexuell. Det betyder inte att han verkligen hatade kvinnor, fortsätter hon.
Foto: Emil Langvad
