Hur förväntas en god lundastudent bete sig på korridorsfest? Studentlivskrönikör Julia Karlsson har sökt svaret.
Jag mötte vid publiceringen av min senaste krönika kritik. Jag är en dålig student. Jag är även oförskämd.
Det har börjat sjunka in.
Därför har jag gått på korridorsfest sedan sist. Jo då! Hej vad det gick. Här skulle studentliv-levas. Ingen skulle kunna anmärka på att jag inte tar min roll som ädel lundastudent på största allvar.
Min bild av hur en lundastudent beter sig är eventuellt baserad på väl knapp empiri, så ni får rätta mig om jag har fel någonstans. Det är så yttrandefrihet fungerar.
Kvällen började trevande. Jag kramade de jag kände – men sen? Hälsar man på alla? Det kändes befängt. Jag bestämde mig för att hålla min högertass för mig själv. Var detta ett misstag?
Jag kunde omöjligt veta, så jag flyttade fokus mot bålen. Igen – osäkerhet! Är det kutym att dubbeldippa sin lilla plastmugg i den härliga drycken? Jag tog ännu en risk och gick på känsla. Fyra glas bål förtärdes.
Efter det började jag slappna av. Jag gissade att en typisk lundastudent sitter bredbent i soffor, så jag vresade så mycket strumpbyxorna tillät. Ett annat trumfkort – jag öppnade ölen med min snusdosa! I den stunden var jag säker på att jag passerade som vilken lundakille som helst.
För att säkra min falska identitet ytterligare sjöng jag med i FLERA låtar från (What’s the story) morning glory, då dessa spelades semi-ironiskt på gitarr.
Vid ett tillfälle var klavertrampet ett faktum. Jag tog kontroll över musiken och satte på Bitch better have my money. Sedan lämnade jag dansgolvet för frisk luft på balkongen. Strax tittade ett huvud ut och förklarade för mobiltelefonägaren som gjorde mig sällskap att hen brutit sig in på hans Spotify då någon hade satt på ”skitmusik” – nu spelades Håkan i stället.
Jag höll anletsdragen i styr men inom mig härjande en storm av genans och förargelse.
En del av den stereotypa lundastudentens sätt är att vara ”galen” på fest. Jag prickade kanske av detta då jag och en vän hoppade ner från möbel så plötsligt att rödvin sprutade över min vita klänning. Med förhoppning om att i och med detta ha spikat ett starkt G bestämde vi oss för att ta en taxi hem.
Jag somnade i ovisshet om resultatet. Kanske kommer jag aldrig leva upp till kraven gällande hur en lundastudent ska vara. Det kanske inte finns hos mig. Korridorsfesten blev möjligtvis inte det slutgiltiga, godkännande provet.
Oavsett I won’t look back in anger.
